tvtillfrukost

Okej, jag vet att jag är tjatig när jag inte gör något annat än postar SYTYCD videor. Men jag är trött för jag sov dåligt inatt och ska strax gå och lägga mig. Jag orkar inte skriva nåt så då får det bli lite dans helt enkelt.

Åh, vem kan motstå Allison och Ivan från säsong 2. De är så söta, shipper förkortningen är Ivison som ni kanske fattar av rubriken. Man kunde se båda dyka upp i finalprogrammet i säsong 4  men vi fick inte vet mer än att Allison fått barn för några månader sen. Och hur gammal kan hon vara nu, 21? Ja, de växer upp fort nu ungdomarna (jag låter verkligen som en tant). Ivan har jag ingen aning om vad han gör nu men jag skulle gärna vilja veta det. Borde kanske söka på internet. Är det någon (läs Pyggme) som vet vad han heter i efternamn?

Här är tre olika vidor med Ivison inbakade i en. Mycket nöje!
  

Jag ångrade lite att jag inte tog med Chelsie och Mark i mitt förra inlägg. Jag är visst på latin-dans humör idag, men det är kanske den genre som jag blir allra mest glad av.  När jag tänker efter kanske Marksie är mitt favoritpar egentligen... Herregud, jag kan inte bestämma mig! Det finns så många bra dansare i det där underbara programmet. Faktiskt väldigt bra att det visas på kanal5 nu så att man kan titta på det igen om man vill. Såg lite av reprisen i förmiddags.

Badade i Bergsjön förut. Det var kallt men ändå uppfriskande liksom. Jag börjar inse att sommaren snart är slut och just därför vill jag få ut som mycket som möjligt av den.

Ikväll ska jag titta på en kompis nya lägenhet. Jag kommer dock inte dricka en enda droppe av alkohol. Shit, det är verkligen en förrädisk drog. Jag har fortfarande inte bjudit hem folk till min lägenhet. Jag borde kanske anordna en inflyttningsfest...

Shit, jag är verkligen bra på det där med rubriksättning. Blivande journalist var det visst....

Var det inte länge sen jag skrev nåt om SYTYCD? Så här i baksmällans töcken (jag drack lite för mycket igår på tom mage när jag var ute med klassen) så börjar jag helt plötsligt känna ett stort behov av att titta på dans. Tyvärr har jag ju sett klart hela säsongen och jag vet vem som vinner. Om jag inte redan hade tusen serier jag ska följa i höst så skulle jag definitivt börja titta på den kanadensiska och australiensiska versionen också.

Störande att jag inte kan lägga in dansrutiner från de senaste programmen. Men då skulle jag ju avslöja vilka som gått vidare till slutet. Så det får bli Katee och Joshuas (mitt favoritpar!) samba från vecka tre i årets säsong. Kolla särskilt in Joshuas tajta rumpa, haha.



Om jag bara orkar masa mig upp så blir det nog bad idag igen (jag badade igår i Ljungskile) fast nu styrs nog kosan mot Bergsjön. Så himla härligt med fint väder.

Egentligen orkar jag inte skriva ett blogginlägg nu, är alldeles för trött efter flera långa skoldagar. Fast till skillnad från i somras så har jag faktiskt rätt mycket att berätta nuförtiden, så jag skriver ändå. Första veckan har varit intensiv, skräckinjagande men kul på samma gång. Andra dagen gjorde vi en skoltidning kan man säga och det var rätt lugnt, inte alls lika stressigt som med radion. Efter det har vi haft en del teori och det är ju bra. Ljungskile folkhögskolas journalistlinje är ju annars en rätt praktisk utbildning och det var därför jag valde den, jag inbillar mig att det förbättrar möjligheten till att få jobb så småningom. Men som person är jag mer teoritiskt lagd än praktisk och känner väl lite att jag skulle önska att vi kunde gå lite mer långsamt fram när det gäller det tekniska. Istället så kastar de in oss i allting. Jag känner mig fortfarande helt handikappad vid Mac datorerna och det verkar inte som att vi kommer få någon direkt introduktion i det, vi får lista ut allt själva istället. Möjligtvis längre fram när vi ska lära oss redigering men där är vi inte än. 

Jag fixade praktikplats på Bohusläningen för flera veckor sen och det är jag glad för. Men alla andras stress för att hitta praktik påverkar mig också. Jag börjar oroa mig för hur det ska gå, är rädd att de ska bli besvikna över att jag inte har något körkort. En klasskompis hade ringt Steningsundstidningen (eller är det Steningsundsposten?) och fått till svar att det gick bra med praktik så länge hon hade körkort. Och det har hon, men  det har inte jag och på Bohusläningen frågade de mig inte om det. De bara sa ja till mig på en gång. Tänk om det kommer ligga mig i fatet att inte ha körkort när jag gör praktik? Att jag pga det inte får så mycket att göra? Jag ska ta körkort men det har inte blivit av än. Skulle egentligen satsat sommaren till det men BSG - maraton var roligare, tyvärr. Hjälp, det här ger mig verkligen ångest!

Angående praktikplats så fick jag idag ett NEJ från en annan (lokal)tidning som jag sökte för flera veckor sedan men aldrig fick svar från. Så här skrev kvinnan jag varit i kontakt med: Hej Maja! Förlåt att jag inte har hört av mig tidigare. Jag har totalt glömt bort att höra av mig - hittade i dag en utskrift av ditt mejl. Jag måste dock säga nej till praktik hos oss. Vi har redan praktikanter inne så det finns inget utrymme i höst. Lycka till på annat håll.

Det värsta är att jag kan inte låta bli att bli ledsen och besviken även om jag så klart redan räknat ut att de inte var intresserade. Egentligen var det väl "snällt" av henne att ändå höra av sig men vad ska jag med ett "Lycka till" med liksom? Det kommer knappast hjälpa mig. Jag vet att jag konkurrerar med studenter från journalisthögskolan när jag söker praktik och fattar att tidningarna kanske hellre tar in dem. Men det känns i alla fall, mest pga att jag har problem med att få nej. Jag är väldigt dålig på att ta det. Lika bra att vänja sig så snart som möjligt men jag måste väl ändå kunna klaga på att det är jobbigt, eller?  

Om någon orkade läsa det här tråkiga inlägget så är det väl bara att säga grattis. Jag måste bli bättre på att skriva, jag har en tendens att bli så jävla träig och tråkig när jag skriver. Tycker jag själv i alla fall. Om det inte vore för att tempot, stressen och tekniken på radio skrämmer mig, så skulle jag lätt satsa på radio  i tvåan när vi måste välja gren. Jag är mycket bättre på att prata än på att skriva. Å andra sidan är det väl mer en utmaning i att bli bättre på att skriva.

Nu är första riktiga skoldagen avklarad. Jag överlevde i alla fall, det är väl bra så. Nej, men en förkylning som dök upp igår gjorde inte direkt min nervositet mindre. Vi har två projektdagar mån och tis där journalisttvåorna fungerar som mentorer.Idag hade min grupp radio och vi skulle göra två nyhetssändningar, samt ett magasinsprogram. Jag skulle göra den första nyhetssändningen tillsammans med en kille, alltså typ i stil med Ekots nyheter som är varje timme på SR. Det gick väl trots allt okej i slutändan men det var vägen dit som var jobbig. Det var verkligen sjukt stressigt att få klart allt i tid och så hade vi en massa teknikstrul på det också. En sak som är jobbig är att jag måste vänja mig vid att använda Mac-datorer. Alltså, jag kände mig som en gammal tant som aldrig suttit vid en dator tidigare, så dålig var jag för att jag är så ovan vid Mac (jag är ovan vid stationära datorer öht, de går ju inte att skriva på!). 

Men själva nyhetssändingen var faktiskt riktigt kul! Tekniken är precis den samma som på Sveriges radio så det kändes som på riktigt trots att det bara var skolan som kunde lyssna till det. Ungefär som när David Silver gjorde radio i gamla bevvan, om någon minns det. Det var faktiskt flera som sa att jag hade en väldigt bra radioröst och det var ju kul att höra. Det kan nog bero på att jag sällan blir nervös för att tala inför folk och så, jag tycker mest sånt är kul. Om jag har bra och förberett material alltså, annars är det ju skitjobbigt. Men nu behövde jag ju bara läsa upp ett skrivet manus och det var ändå inte så farligt. Fast vår nyhetsändning skulle egentligen varit 20 sekunder längre än vad den blev, men det berodde inte bara på mig så det är väl sådant som händer.

Imorgon ska vi göra tidning istället. Jag är riktigt nervös men jag får väl ta en dag i taget antar jag.

Förkylningen är inte så farlig tror jag. Det verkar inte så, men jag ska dricka honungsvatten nu och ta alla mina mediciner (är man uppvuxen med en hypokondriker till far så har man en ordentlig medicinlåda hemma), det ska nog göra mig helt frisk, hoppas jag.

Min blogg brukar inte direkt vara en modeblogg men jag kan ju göra ett undantag, eller?

Jag är för trött för att skriva något vettigt så jag publicerar en bild på min fina VM-tröja istället. Jag har haft den i typ ett år men har inte använt den så mycket då jag inte gillade t-shirt modellen, men på senaste tiden har jag tyckt att modellen är rätt snygg ändå. Det kan ju vara bra att ha en VM-tröja som signalement  så att olika VM-fans kan notera varandra. Ingen på skolan verkade dock lägga märkte till motivet, de är kanske inga VM-fans. Nåja, de kan kanske vara trevliga människor ändå...

Jag tycker de flesta verkar vara rätt trevliga faktiskt men det finns fortfarande några som jag inte ens pratat med. Jag oroar mig för nästa vecka då vi ska ha värsta projektet och kastas in i verkligheten direkt. Inget daltande med oss inte. Det är väl iofs bra men ändå jobbigt.

Okej, då är jag alltså nyss hemkommen från första dagen på nya utbildningen. Det finns hur mycket som helst att säga om det, det är bara det att jag måste gå upp tidigt imorgon (7!! Jag upprepar: 7 på en lördag!), då vi även ska ha skola imorgon, så jag vet inte hur mycket jag orkar skriva. Det är bara lite information imorgon och vi kommer inte ha skola på lördagar i framtiden, om någon nu trodde det.

Så hur känns det då? Jag vet inte, det är lite blandande känslor och tankar. Men jag hoppas att det kommer bli bra, det känns bra att börja där och jag tror att utbildningen där är det jag behöver just nu. Det enda är mina rädslor för att inte räcka till och att misslyckas med olika uppgifter som vi får. Genom att ha pratat med en del andraårselever på skolan så vet jag att lärarna är rätt stränga och att man måste lära sig att ta konstruktiv kritik. Och jag som avskyr att ta kritik, jag klarar verkligen inte av det. Jag tar det alltid personligt och som ett tecken på att personen i fråga som ger kritiken uppenbarligen tycker att jag är en idiot. Jag är extremt känslig när det kommer till sånt. Men, vad fan! Jag får väl bli bättre på det.

En kul grej var att min grupp vann de olika tävlingar och lekar som andraårseleverna lät oss delta i. Och vi vann STORT! Yay! Jag är en riktig tävlingsmänniska så det gjorde helt klart min dag. Om jag får säga det själv så tror jag  faktiskt att min insats i tävlingen inte var helt obetydlig i sammanhanget. Det var bland annat en introtävling med vinjetter från tv-serier, inte så svårt med andra ord.

Väldigt många killar som ville bli sportjournalister. What´s up with that? När de diskuterade olika fotbollslag var det nästa så att jag hade på tungan att jag faktiskt är rätt insatt i konståkning. På nåt sätt känns det som att det var bra att jag inte öppnade munnen i den diskussionen...

Jag ska gå upp SJU imorgon! Shit, hur ska det gå? Bäst att ställa klockan med en gång.  Godnatt!

Tillägg: När jag tänker efter måste jag nog snarare gå upp vid sex-tiden...

Okej, nu ska jag strax åka. Min mage är i uppror och jag känner mig som ett nervvrak. Precis som det ska vara första dagen med andra ord.

Hjälp!

Nej, jag hinner inte skriva mer nu, får inte missa tåget. Kram på er, eller kram på mig själv förresten. Det känns som att jag behöver en kram just nu.

Så, nu är min hand lite bättre så jag ska nog kunna skriva ett inlägg. Jag klämde mig alltså tidigare idag när jag skulle slänga sopor. Det är lite svårt att förklara hur det gick till men det berodde alltså på själva locket till sopbehållaren där jag klämde tummen. Först kändes det inte som att det var så farligt men efter att ha skrivit en stund kände jag hur hela handen värkte något enormt. Borde nog inte skriva så mycket nu så att jag vilar handen.

Så vad ska jag skriva ominför morgondagen. Hmm, att jag är sjukt rädd och nervös? Tja, that pretty much sums it up. Jag är nervös.

Vi får hoppas på det bästa.

Jag hade tänkt att skriva ett långt inlägg nu men jag har SKITONT i högerhanden efter att precis ha skrivit ett långt inlägg på tv-land. Jag brukar så klart inte ha ont av att skriva men jag klämde tummen tidigare idag när jag skulle slänga sopor och det gör ont. Måste sluta skriva nu. Återkommer om det känns bättre i handen senare. Vill gärna skriva en del om min nervositet inför skolstarten imorgon.

Jag har haft huvudvärk större delen av dagen så jag har inte orkat skriva nåt, och igår hann jag inte för jag hade lite olika ärenden. Frakking jävla åska-i-luften-väder, mitt huvud klarar inte av det! Jag känner alltid av lufttryck (eller var det nu är)och när det är kvavt.

Skolstarten närmar sig. Det känns som när jag skulle börja i 6:an (ny skola) eller i gymnasiet. Förväntansfull men nervös. De första veckorna i 6:an var jag överlycklig för att jag trivdes så bra i min nya skola och klass. Faktum var att den känslan höll i sig rätt länge. I gymnasiet tog det inte mycket mer än en vecka innan jag insåg att gymnasiet inte var så där fantastiskt som jag hade hoppats på.

Saker jag är rädd för:

• Att mina klasskamrater är dryga, otrevliga, själviska eller tråkiga. Men hellre tråkiga och snälla än spännade och elaka. Faktiskt, jag känner inte för att lära känna folk som inte är trevliga. Dryga människor kan vara roliga att iakta från håll men som vänner vill jag inte ha med sådana människor att göra.
• Att jag inte ska förstå allt tekniskt som vi behöver lära oss och att jag inte ska klara av utbildningen.

• Att jag ska bli utslängd. Inte för att jag kommer vara stökig eller nåt. Haha, jag är praktiskt talat en lärardröm som alltid har skött mig. Det har med den där rädslan av att jag inte ska klara av de uppgifter som jag får. Men det har hittills aldrig hänt så varför skulle det hända nu? Jag har alltid varit sån dock, som tror att jag kommer få underkänt när jag alltid får bästa betyg. Men jag lovar, det är inte bara snack, jag tror verkligen alltid på det värst tänkbara scenariot. Jag tror aldrig att jag ska klara av någonting. Shit, jag behöver verkligen bättra på mitt självförtroende.
• Att jag har haft en alldeles för lång period av att inte ha varit särskilt aktiv vilket kommer leda till att pressen av att behöva funka i ett nytt krävande sammanhand kommer bli för jobbig för mig, vilket kommer leda till att jag kommer bli jävligt stressad och må dåligt.

Saker jag ser fram emot:

• Att jag äntligen får ha något att göra om dagarna (har haft en alldeles för lång period av att inte göra nåt) och utbilda mig i det som jag vill jobba med i framtiden.
• Att utmanas och förhoppningsvis utvecklas mycket som människa (även om det låter klyschigt) och som blivande journalist.
• Att få lära känna nya människor och förhoppningsvis få nya vänner.
• Att få lära mig nya saker och ha roligt medan jag gör det. Att det ska bli kul, helt enkelt!
• Att få vara kreativ igen och känna att jag faktiskt kan göra nåt med mitt liv.

Jag hittade det här klippet från Conan av en slump. Ganska imponerande faktiskt. Det är ett uppträdande av gruppen Pilopulus som gör... ja vad kallas sånt här egentligen?


Jag mår bättre nu men måste hålla mig vaken fast jag är skittrött. Missade Carnivále igår och måste se reprisen kl 00.25. Jag har gett mig fan på att jag åtminstone ska följa en serie på vanlig tv, och jag har faktiskt inget emot att se den med välgjord översättning till. De pratar lite otydligt och engelskan är lite gammalmodig ibland, utan text har jag lite svårare att hänga med. Det måste jag erkänna och då är jag faktiskt inte direkt dålig på engelska. Bara väldigt lat och bekväm som aldrig orkar slå upp ord jag inte förstår. I vilket fall som helst så har jag satt  mobilen på påminnelse och satt upp en kom ihåg lapp på kylskåpet så att jag säkert inte ska missa reprisen.

Det är bara fyra lediga dar nu. Hjälp! Fast, det är väldigt spännande också förstås.

Jag har haft en rätt dålig dag. Har i flera dar tänkt börja måla om mina köksstolar och började med det idag. Men väldigt snabbt inpå medan jag höll på att måla kände jag en massa ångest bubbla upp. Alltså, rent fysiskt med illamående, darrningar, panikkänslor, svårt att andas, yrsel osv. Jag får sånt ibland men den här ångestattacken var riktigt jobbig  och att behöva andas in den starka färglukten hjälpte inte direkt. Det här var flera timmar sedan och jag har försökt lugna ner mig  sen dess men jag mår fortfarande inte riktigt bra. Jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt, jag är ju rätt nervös och stressad inför skolstarten på fredag. Är bara så jävla less på att må dåligt. Jag har slutat ta antidepresseiva och det är inget jag har lust att ta igen. Jag orkar inte må dåligt mer, helt enkelt.

Kanal5 måste ha Sveriges sämsta hallåor. Killen som presenterade Greek kunde inte sluta tjata om att dagens avsnitt handlar om golvhockey när det är innebandy det gäller. Ärligt talat, är det ingen som kan prata svenska längre utan ska alla bara direktöversätta allt från engelskan? Störande, är vad det är.

Jag är precis hemkommen från ett 1-årskalas på landet. Det var kul och det har varit fint väder också så att vi kunde sitta ute. Badade faktiskt i en sjö på hemvägen, det var kallt men skönt. Vad kan man säga, den lilla ettåringen är så klart gudomligt söt och charmig och han var riktigt social också och inte alls så där mammig som en del bebisar är. Jag tog typ femtio bilder på honom. Skulle gärna publicera dem men är inte så säker på att föräldrarna skulle gå med på det så jag tror jag låter bli.

Jag lyssnar på Jenny Lewis soloprojekt med the Watson twins, Rabbit fur coat just nu. Jag köpte den faktiskt som vanlig skiva. Jag vill ändå ha en komplett Jenny Lewis samling, är dock besviken på att det inte är något texthäfte i konvolutet. Hur dumt är inte det? Jag hatar att det finns så många artister som bara lägger in några bilder på sig själva eller någon abskyr konst typ.  Fattar de inte att folk vill kunna läsa texterna medan de lyssnar på musiken? Och så blir de arga för att folk väljer att ladda ner olagligt. Tja, vad ska man säga. Musiken är i vilket fall som helst jävligt bra och JW ska tydligen komma med nytt material snart. Härligt!

Jag är inte någon särskilt sportintresserad person men jag gillar stora evenemang och när det händer nåt. Det händer ju trots allt bara vart fjärde år. Som den konståkningsgalna person jag är föredrar jag så klart vinter- OS men gymnastik får duga som substitut. Jag såg damernas final i redskapsgymnastik (mångkamp typ) i morse och det var riktigt spännande. En ryskfödd amerikanska vann. En annan kul grej med OS är ju tv-bevakningen. Jag har sett flera avsnitt av Olssons studio i SVT med Rikard Olsson faktiskt. Ganska underhållande, speciellt när Kattis Ahlström och Annika Lantz diskuterade OS-deltagares sexliv. Kattis var lite moraliserande och var chockad över att det går så vilt till i OS-byn, haha. Jag tycker det är bra att SVT har ett program som inte görs av sportjournalister för de är ärligt inte så underhållande. Jag brukar visserligen störa mig mycket på Peter Jihdes arrogans men samtididigt märks det att SVT inte har en lika stark programledare i Andres Pops. Nervöst och stelt är orden jag skulle vilja beskriva hans programlederi. Även om han verkar vara mycket snällare och mer sympatisk jämfört med Jihde.

Måste erkänna att jag helt missat att Rikard Olsson köpts tillbaka till SVT. Jag antar att någon annan tagit över Bingolotto då. Men vem bryr sig, inte jag i alla fall? Eller kanske tillräckligt mycket för att skriva om det här. Ja ja.

Jag lyssnar på Mariah Careys senaste skiva just nu. Den är faktiskt himla bra! Det är lite pinsamt att erkänna det men jag gillar den där divan. Hon är väldigt irriterande som person och musiken är ibland rätt banal och hon är väldigt överskattad som sångerska. Men, jag gillar henne ändå! Senaste skivan är nog det bästa hon gjort. Välproducerad kommersiell R&B som man kan dansa till och låtsas att man är med i SYTYCD (Oops, sa jag det högt?) eller i en musikvideo.

Jag är väldigt darrig idag så det är rätt jobbigt för mig att skriva då fingrarna inte vill sluta darra. Jag vet inte vad det beror på men jag hatar när det händer. Jag känner mig inte direkt nervös så jag vet inte vad det beror på.
Det här är inte den bästa låten på skivan direkt men bättre än jobbiga Touch my body är den.

Det här var ännu en dag då jag har extremt svårt för att vakna. Jag brukar sätta på tv:n från sängen för att inte somna om men problemet är att man oftast fastnar vid nåt program. Nu är det ju OS-tider och jag såg hela cyklingen där Gustav Larsson tog silvermedalj! Kul, men jag kan inte låta bli att bli misstänksam när någon som knappt varit med i toppen tidigare helt plötsligt är bäst. När det gäller doping och sånt menar jag. Varför skulle vi svenskar vara mer ärliga än alla andra? Nåväl, det var kul med en svensk medalj till trots att jag inte är så särskilt svenskpatriotisk av mig.

Ikväll ska jag träffa en gammal kompis från förr. Vi spelade valthorn ihop i olika sammanghang i en väldig massa år, men har knappt haft någon kontakt sen gymnasiet. För någon vecka sen så satt vi bredvid varandra på spårvagnen. Det var rätt lustigt faktiskt för det tog typ 10 minuter innan vi såg att det var vi två som satt där. Och då var det strax dags för mig att gå av så vi hann inte prata så mycket. Ny chans ikväll alltså. Det ska bli trevligt och det är alltid spännade att höra vad hon och alla andra som jag inte har kontakt med längre, håller på med. Jag tillhör ju några av de få som inte hoppat på Facebook tåget än. Jag kommer nog inte göra det heller för det finns gott om människor från mitt förflutna som jag inte alls vill ha kontakt med.

Ack, allt detta regnande! Ska det aldrig sluta? Det går ju knappt att gå ut. Visserligen så tyckte jag det var skönt när det blev omslag från den stekheta värmen. Men nu har regnandet varat så länge att jag vill ha omväxling från det också.

Jag har haft en riktig hemmadag idag. Jag har haft tvättid och städat lägenheten och gjort sådana där tråkiga saker. Och så har jag pausat med Greek däremellan. Tv-maraton gör mig alltid lite seg i skallen vilket får mig att vilja gå ut i friska luften. Men det ösregnar ute så det får nog bli en annan dag istället. Dessutom har jag tänkt på att jag verkligen skulle behöva börja träna. Jag har haft gym-kort tidigare men nyttjade det inte särskilt mycket. Nu i höst när jag ska börja läsa det jag också vill jobba med i framtiden kommer jag behöva mycket energi. Och man får ju energi av att röra på sig. Så det blir nog till att förnya det där medlemskapet. Synd bara att det är så dyrt. Tja, jag fyller ju år ganska snart. Jag kan önska mig pengar till ett årskort. Så får det bli. Det är bra att fylla år i början av en skoltermin för då kan man önska sig en massa saker som man behöver vid den tiden. Däremot vet jag inte om jag tycker det känns så kul att fylla 23. Det känns som väldigt mycket. Okej, jag vet att det är fånigt att ha åldersnoja vid 23 års ålder. Det är bara det att det är läskigt att tiden går så fort nuförtiden. För några år sen segade sig tiden fram. Nu känns det som att jag har födelsedag jämt. Dessutom får jag åldersnoja av att tänka på vad jag gör av mitt liv. Allt går så fort och vi kanske bara lever en gång och vad ägnar jag mitt liv åt? Jo, verklighetsflykt för det mesta. Men verkligheten är oftast så jäkla tråkig och då är det härligt att kunna fly in i en fantasivärld. Jag hoppas verkligen att utbildningen ska få mig att vakna till lite. Jag har inte haft någon ordentlig utmaning på riktigt länge och det har gjort mig slapp och dum. Men det ska bli ändring på det nu snart. Eller nåt.

Jo just det. Det ordnade sig med praktikplats i höst. Det var helt onödigt av mig att oroa mig. Som vanligt. Eh, *harklar mig* Well, well.

Klockan är halv tio och jag inser att jag kanske borde skriva ett inlägg. Jag vet inte riktigt vad det ska handla om dock, men det märker jag väl. Jag har precis sett två avsnitt av serien Greek, jag började titta på den på femman och nu tänkte jag försöka komma ikapp via internetkanalen. Det är en himla underhållande serie, faktiskt så att jag skrattat högt vid några tillfällen. Först tror man att det är en väldigt typisk amerikansk ungdomsserie men den har faktiskt något eget. Karaktärerna känns trovärdiga och serien känns inte spekulativ eller skandalös bara för att få uppmärksamhet av media (typ som Gossip girls OMFG kampanj).  Inga av skådisarna är kända och alla ser inte ut som fotomodeller, dessutom går serien på en liten kanal (ABC family). Jag antar att det är därför den inte fått så mycket uppmärksamhet som den förtjänar.



Fjärde avsnittet visas på söndag kl 19.00 för den som vill följa den på kanal5. 27 augusti börjar andra säsongen på ABC family.

Jag förstår inte hur jag ska kunna klämma in Greek bland alla tusen serier jag ska se i höst. Men det handlar om prioritering och tv står högt på prioriteringslistan! Dock så hamnar skolarbetet först så vi får se hur det går med allt.

Det blev utgång igår kväll också och ännu ett tillfälle att se en massa festivalmänniskor drälla omkring på Järntorget vid två-tiden. Allt var trevligt, det var en rätt lugn gå-ut-och-ta-en-öl-kväll med lite gamla vänner. Men på nattvagnen hem var det mindre trevligt. En ca 40-årig illaluktande indier (han pratade engelska) satt bredvid mig och just det behöver väl inte ha varit något problem om det inte var för att han envisades prata med mig. Det var som en kakafoni av diverse frågor om mig. Om var jag bodde, vad jag gjorde, om jag bodde hemma, hur många syskon jag hade, om jag hade pojkvän (och det var här jag verkligen ville sluta prata med honom). Tills slut frågade han mig om jag jag ville följa med honom på en kaffe... Nej, svarade jag snabbt och började verkligen ångra att jag inte visade ännu tydligare hur han absolut inte hade någon chans på mig. Men jag tyckte samtidigt att det är lite svensk och tråkigt att man inte ska kunna småprata med främlingar på spårvagnen. Just därför svarade jag på hans frågor samtidigt som det kändes lite obehagligt då han var så jäkla frågvis och ville ha en massa detaljer (som jag så klart inte svarade på). När jag gick av spårvagnen så blev jag skitnojig över att han kanske följde efter mig. Jag brukar aldrig känna mig rädd när jag går hem ensam på kvällen men igår var jag skitskraj och sprang hem sista biten. För att väl hemma ha svårt för att lugna ner mig. Jag kunde inte sluta tänka att han kanske följde efter mig ändå och stod utanför huset och lurpassade. Men det gjorde han nog inte, det fick mig dock inse att nästa gång något liknande händer ska jag vara övertydlig med hur ointresserad jag är så att killen i fråga fattar vinken.

Jag var faktiskt på Liseberg igår, men bara en ganska kort stund på kvällen. En kompis jobbar där så hon fixade in mig gratis och jag fick åka några attraktioner. Det var riktigt kul faktiskt, det var så himla länge sen jag åkte någon karusell där. Vi åkte bergodalbanan (klassikern), slänggungan och en ny attraktion som hette Uppsvinget. Det lustiga är att en annan kompis pratade om den attraktionen för några dar sen och beskrev den som dödsångestframkallande. Men jag tyckte bara att det var härligt att åka den (och då har jag ändå höjdskräck), vi åkte den faktiskt två gånger i rad.

Sedan gick vi ut och drack öl. Jag drack en öl och ändå känner jag av en liten släng av baksmälla. Shit, vad är det för fel på mig? Jag tål visst inte alkohol nuförtiden. Det var väldigt mycket Way out west folk kring Järntorget sent igår kväll. Det märktes att de flesta inte var från stan. Jag blir lite avundsjuk får jag väl erkänna men samtidigt känner jag inte så mycket för att gå på konserter hela dagen. Mitt musikintresse är inte vad det en gång var.

Visst är det jobbigt när man inte har någon lämplig mat att äta och man måste gå ut och handla? Och mat är så dyrt dessutom. Fan vad allt kostar. Ingenting är gratis.

Jag är lite mindre orolig för det där med praktikplats idag. Har ringt lite samtal och även om inget är klart än känns det inte helt hopplöst. Men jag vill inte skriva mer om det nu när jag inte vet säkert hur det blir.

Jag har tittat en hel del på Californication de två senaste dagarna. Axelmusic bjöd på fraktavgiften i förra veckan och jag kände mig tvungen att köpa nåt, jag kunde dock inte komma på  vad jag ville ha vilket ledde till att jag impulsköpte Californication boxen. Jag ångrar mig väl inte direkt men samtidigt  vet jag inte riktigt om serien är nåt för mig. Är den inte lite sexistisk? Jag tycker Hank inte gör så mycket annat än ligger med tjejer som är hälften så gamla som han. Men serien har ändå en del ganska bra kvinnoroller, dottern och exfrun är inte så där ensidigt porträtterade. Serien är inte som Entourage där tjejerna inte är något annat än sexobjekt till de (extremt) grabbiga (fula) killarna. Den serien har jag lagt ned för länge sedan men Californication har något som faktiskt är riktigt bra. Den är riktigt välskriven och faktiskt rätt rolig. Även om jag inte helt kommit fram till  vad jag tycker angående sexismen. Lite synd att det bara är halvtimmesavsnitt bara, boxen går åt i en farligt snabb takt.

Måste säga att jag är rätt avundsjuk på alla som är på Way out west i helgen. Varför är inte jag där? Jag vet inte, jag hade först  tänkt gå men sen dök snåljåpen i mig upp i full skepnad och jag kunde inte med det. Det hade dock varit kul. Nästa år så! Det är visserligen vad jag sa förra året också.... Men ändå!

Jag borde kanske förtydligat förra inlägget med att det är journalistik jag ska läsa i höst. Det var nog lite otydligt skrivet. I vilket fall som helst så oroar jag mig fortfarande för att söka praktikplats (och allt annat också). Det är helt enkelt sådan jag är som person. Jag måste lära mig att hantera det bättre för annars kommer allt i livet vara en plåga. Jag vill ju inte sitta hemma och dega hela dagarna, faktum är att jag är redigt trött på det. Jag behöver en utmaning, även om det inte känns så just nu när jag är nervös och rädd för att misslyckas. Imorgon ska jag ringa lite olika redaktioner i området och hoppas på att jag får prata med någon trevlig person, som inte avfärdar mig med en gång. Det kommer kännas fruktansvärt hemskt innan jag ringer, men jag måste göra det och jag måste lära mig att inte ta allt så stort och allvarligt som jag alltid tar allting.  Frak it, det ordnar sig.... nog, hoppas jag.

 

Jag har precis fått ett informationsbrev från Ljungskiles folkshögskola där jag ju ska börja läsa om bara två veckor. Och de skriver att det alltid är hård konkurrens om praktikplatserna så det är bäst att börja söka redan nu. Söka redan nu!? Men ska vi inte få någon hjälp och vägledning i hur vi ska söka? Ska jag bara fixa det själv? Hjälp, tänk om ingen tidning vill ha mig som praktikant! Jag har lite panik just nu, ska sjävklart börja söka men jag är livrädd för att jag ska misslyckas så att skolan inte vill ha kvar mig som elev. Jag hatar att söka jobb och liknande. Det finns nog inget värre. Jag inser ju att det är nåt jag bara lära mig att bemästra, men ändå. Jag trodde på nåt sätt att vi skulle få lite tips och råd om det. Inte att vi bara skulle kastas rakt ut i verkligheten. Jag vill inte ut i verkligheten, redan nu.

Frak. jag börjar verkligen bli nervös för skolstarten nu. Jag som hade tänkt att jag skulle ägna sommaren till att förbereda mig mentalt och intellektuellt för utbildningen. Och vad har jag gjort, jo bara slappat. Jag har inte ens läst ut Chockdoktrinen av Naomi Klein (visserligen bara ett kapitel kvar) och jag har inte läst mycket annat heller. Bara lite skönlitteratur men inte den utmanande sorten. Åh, hur ska det här gå!? Jag är så jävla rädd för att jag ska misslyckas. Fan, fan fan (känner att jag måste svära lite ihopp om att det ska kännas bättre då), fan, fan fan, jävla skit. FAN!

Åh, jag kan inte sluta sjunga! Och min fötter vill inte sluta dansa! Varför? Jo, för jag har precis sett Hairspray filmen (den nya alltså). Adam Shankman som dyker upp i SYTYCD ibland som domare har regisserat den och jag måste säga att han gjorde ett riktigt bra jobb. Jag vet att jag såg någon trailer för filmen när den kom men då tyckte jag det verkade lite överdrivet och dåligt, John Travolta som tjock kvinna lockade inte. Men jag måste säga att jag knappt ens tänkte på att det var en man som spelade Traceys mamma. Åh, Tracey! Gud vad naturligt Nicki Blonsky spelade henne. Har hon gjort något mer? Kanske inte jättelätt att lyckas i Hollywood när man har den storleken som hon har. Men Tracey rollen var ju som klippt och skuren för henne. Kul att se Michelle Pheiffer (eh stavning?) sjunga igen. Det är nästan så att jag vill leta fram min gamla VHS med Grease 2, haha. Gud, musikaler kan verkligen få en på gott humör. Jag kände mig riktigt seg idag men nu mår jag mycket bättre.

Lite kul att man kunde se Twitch från SYTYCD s4 i en närbild vid ett tillfälle. Jag vet att det är flera gamla SYTYCD deltagare som ska ha varit med men Twitch var den enda jag kunde se. Om någon vet ( läs Åsa/Pyggme) vilka det är och om det går att se dem så får ni gärna upplysa mig. Jag kommer säkerligen se om filmen.

Här kommer min favoritlåt från musikalen. Lite spoilig om du inte sett filmen för det är typ slutscenen (men omklippt med scener från hela filmen).

Jag var på födelsedagskalas igår och det blev rätt sent och idag sov jag till efter kl 12. Det var länge sen jag sov ut så länge, egentligen gillar jag inte riktigt det för det känns som att större delen av dagen redan har slösats bort. Och gårdagens disk står i köket och väntar på mig. Diskar jag inte det nu kommer jag inte ha tillräckligt med kastruller för att kunna laga mat. Oh, Jeez, sånt här får mig  verkligen att sakna de bortskämda dagarna hemma hos mamma.

En annan dum sak när man sover länge är att det blir svårt att vakna. Jag har varit uppe i två timmar redan men jag känner ändå bara för att gå och lägga mig och sova. *Gäspar högljutt*

Nej, jag får väl gå och försöka ta itu med den där disken nu i alla fall.

Om det är någon som undrat var jag hållit hus de senaste två dagarna så har jag varit hemma i min lägenhet och tapetserat och det var minst sagt rätt pilligt och jobbigt. Men nu är det klart, äntligen! Efter tre veckor så är även köket ett rum man kan tillbringa dit i, istället för ett rum att bara dumpa diverse verktyg och grejer i. Jag är riktigt nöjd med vår insats, tapeten är mönstrad och det är bara om man går in för detaljer som man kan upptäcka skavankaner. Men det hoppas jag inte  att besökare ska göra, i så fall är de inte välkomna hem till mig.

Två dagar är nog nästan rekord för mig i att vara utan dator och internet trots att jag faktiskt haft tillgång till det. Jag har helt enkelt varit för trött för att sätta på datorn, vilket lett till att jag tittat en del på vanlig tv för ovanlighetens skull. Nu under eftermiddagen visade kanal 5 Gossip girl följt av de två första avsnitten av Greek. Tack kanal5, nu vet jag vad jag ska ägna kommande tv-veckan åt. Och så har jag ätit en massa vattenmelon, vilket jag älskar och den här var riktigt saftig. Precis som om man köpt den i Serbien. Tyvärr har jag fått lite magvärk, hoppas inte det beror på melonen. Jag har typ en halv vattenmelon kvar att äta upp de närmaste dagarna.

Nä, nu måste jag kolla vad som hänt i internetvärlden sen jag var borta.

Jag har haft en bakfylledag idag. Lite pinsamt eftersom jag inte drack mer än två glas vin igårkväll... Hmm, jag är visst rätt lättpåverkad. Annars var det trevligt att sitta på ett uteställe på Linnégatan en varm sommarkväll. Fast innan dess var det värsta händelsen på Järntorget som jag blev vittne till. Vi satt några stycken och pratade på en bänk utanför Burger King när inte mindre än fyra polisbilar dök upp! Det är tydligen nåt som händer inne på Burger King (jag känner att jag måste skriva i presens nu). Alla runtomkring oss blir lika nyfikna och folk kikar in genom fönstret (Väldigt skamlöst jag vet, men min kompis var faktiskt en av dem. Men wtf, det är rätt mänskligt att vara nyfiken även om det är hemskt att man intresserar sig så när nåt tragiskt händer). Efter en stund kommer en polisman ut och häller vattnet över ansiktet. Först tänkte vi att någon kanske spottat på honom men efter att han aldrig vill sluta hälla vatten över ögonen inser vi att det nog snarare är frågan om tårgas. När min kompis tittade in genom fönstret såg hon två nakna ben ligga på marken (alltså hon såg bara benen skymta fram bakom några stolar). Vi blev rädda att någon var medvetslös eller död. Men så verkar inte vara fallet, efter en stund dras en ung tjej ut av flera polismän. Hon spottar mot en polis och sparkar men annars verkar hon vara ganska lealös. Jävligt obehagligt att se på, hon var förmodligen drogpåverkad. Efter en stund dras en kille ut på liknande sätt. Usch, det var verkligen läskligt samtidigt så var det på nåt sätt lite spännade också. Och det får en verkligen att tänka över hur äckligt det är att man vill stirra på personer som är med om något jävligt tragiskt på det här sättet. Det är rätt intressant. Vad är det som gör att människan vill titta på människor som egentligen borde få lämnas helt ifred. Typ som när man tittar på sjukt överviktiga människor i någon freak dokumentär på tv. Varför är det så fascinerande?

Tv4 kom och filmade men de hade inga journalister med sig. Jag har försökt hitta någon tidning som bevakat det som hände, för jag vill gärna veta vad det faktiskt var frågan om. Men hittills har jag inte kunnat hitta någonting.