tvtillfrukost

Det blev utgång igår kväll också och ännu ett tillfälle att se en massa festivalmänniskor drälla omkring på Järntorget vid två-tiden. Allt var trevligt, det var en rätt lugn gå-ut-och-ta-en-öl-kväll med lite gamla vänner. Men på nattvagnen hem var det mindre trevligt. En ca 40-årig illaluktande indier (han pratade engelska) satt bredvid mig och just det behöver väl inte ha varit något problem om det inte var för att han envisades prata med mig. Det var som en kakafoni av diverse frågor om mig. Om var jag bodde, vad jag gjorde, om jag bodde hemma, hur många syskon jag hade, om jag hade pojkvän (och det var här jag verkligen ville sluta prata med honom). Tills slut frågade han mig om jag jag ville följa med honom på en kaffe... Nej, svarade jag snabbt och började verkligen ångra att jag inte visade ännu tydligare hur han absolut inte hade någon chans på mig. Men jag tyckte samtidigt att det är lite svensk och tråkigt att man inte ska kunna småprata med främlingar på spårvagnen. Just därför svarade jag på hans frågor samtidigt som det kändes lite obehagligt då han var så jäkla frågvis och ville ha en massa detaljer (som jag så klart inte svarade på). När jag gick av spårvagnen så blev jag skitnojig över att han kanske följde efter mig. Jag brukar aldrig känna mig rädd när jag går hem ensam på kvällen men igår var jag skitskraj och sprang hem sista biten. För att väl hemma ha svårt för att lugna ner mig. Jag kunde inte sluta tänka att han kanske följde efter mig ändå och stod utanför huset och lurpassade. Men det gjorde han nog inte, det fick mig dock inse att nästa gång något liknande händer ska jag vara övertydlig med hur ointresserad jag är så att killen i fråga fattar vinken.