tvtillfrukost

Hej vänner! Jag har funderat ett tag och kommit fram till ett beslut. Jag ska sluta att blogga. I alla fall tills lusten kommer tillbaka. Som det är nu har jag mest haft ångest över att behöva klämma ur mig ett inlägg som jag själv finner jävligt ointressant. Jag har typ haft noll inspiration till att blogga och då är det inte kul. Jag har lite haft funderingar på att starta en helt ny blogg med en annan inriktning, men jag är inte där än. Först vill jag ha en rejäl paus och slippa fundera över bloggandet. Det känns skönt faktiskt. Om/När det kommer en ny blogg så kommer ni kunna läsa om det här. Så ni kan ju kolla in den här bloggen en gång i månaden för uppdatering om ni vill. Men det kan också mycket väl hända att det här är bloggslutet.  De flesta som läser den här bloggen är ändå folk jag känner på ett eller annat sätt (vad jag vet i alla fall). Via tv-land eller verkliga livet, så ni kan nog få information om den eventuellt nya bloggen på annat sätt. Tack för alla kommentarer och att ni kollat in min blogg dagligen (ni som gjort det alltså). Det var bra för egot och vad jag behövde för ca ett halvår sedan. Men nu behöver jag något annat känner jag och jag vill kunna koncentrera mig på skrivandet i skolan.

KRAM MAJA

Jag är trött och vill bara slappa egentligen men istället ska jag åka tillbaks till Ljungskile för att dricka vin med några klasskamrater. Ärligt talat så har jag ingen större lust att göra det men jag har ju sagt att jag skulle komma så... Kunde förstås stannat i Ljungskile hela dagen men bara tanken på det gav mig panik så jag får åka fram och tillbaks istället. Varför måste min skola ligga i fucking jävla Ljungskile!? Jag tillhör nog de som inte mår så dåligt av själva pendlandet, men det är faktiskt rätt påfrestande att åka så långt varje dag. Imorgon har jag ingen "vanlig" skoldag utan bara en uppgift att göra på kvällen. Så då får jag sova ut imorgon bitti i alla fall. Därav valet av vinkväll... Åh, jag är så trött! Jag skulle behöva en veckas lov nu men jag har varit smart nog att välja bort lovet till förmån för praktik (vi kunde välja om vi skulle praktisera i 1 eller 2 veckor den här terminen). Åh, varför valde jag det? Jag kommer vara dödstrött lagom till jul. Men det är inte så långt kvar till jul va!? Jag menar, tiden går ju så fort nuförtiden.

Jag är tillbaks! I alla fall för en stund.

När jag hade foto nu i veckan ville min klasskompis hela tiden lyssna på Don´t stop believing med Journey. Jag har också alltid älskat den låten. Den är ju asbra! Jag tror att jag först lade märke till den i ett Scrubs avsnitt faktiskt. Tv är en underbar uppfinning.



Är det bara jag eller är sångaren Steve Perry rätt snygg? Han näst längst till höger alltså. Frisyren är rätt snygg också. Varför ser man bara hårdrockare i den längden på killar? Det är ju skitsnyggt! Eller? Åttiotalsfrisyrer är rätt snygga, om man bortser från hockeyfrillan.

Jag ska på inflyttningsfest i kväll. Det ska bli kul. För en gångs skull känner jag mig riktigt festsugen. Nu ska jag lyssna på en massa partylåtar för att komma i rätt stäming. So long, vänner!

PS. Nu när avsnittet visats i svensk tv kan jag äntligen skriva öppet hur härligt det är att Joshua vann årets SYTYCD. Rätt kille vann! Yay! Jag älskar den killen, typ.

Jag är för trött för att blogga. Så nu vet ni varför det kommer vara rätt dött här framöver... Återkommer när jag har lust.

Oj, det var visst ett tag sen jag bloggade senast. Jag vet inte riktigt varför det blivit så. Har bara inte haft lust att skriva om nåt. Nu är jag då 23 år sedan ett dygn tillbaka. Gammal och grå med andra ord. Nä, det är väl inte så gammalt egentligen. Men jag blir ändå stressad av att tiden går så fort. Fyllde jag inte 22 nyss liksom?

Jag hade faktiskt en bra födelsedag. Mina föräldrar överraskade mig och kom hit på morgonen med presenter och krans och blommor och allt. Jag fick en dammsugare och en mikrovågsugn. Två (vuxen)saker jag verkligen behövde och hade önskat mig. Dessutom fick jag lite småprylar och pengar till träningskort. Nu jävlar ska jag börja träna och bli värsta fit. Eller ja, vi kanske inte ska överdriva men lite kondition vore kanske bra att ha ändå.

Jag är rätt bakis faktiskt, det blir lätt så när man börjar dricka från kl 15 och sen fortsätter resten av dagen med det. I min familj har vi en tradition av att dricka likör till tårtan (vilket är en asbra kombination men lite lömsk) och sen drack jag drinkar på Lokal i Göteborg med Li på kvällen. Det var mysigt men nu mår jag som jag förtjänar.

Jag har verkligen söndagsångest idag. Fan, jag hatar söndagar och bakfyllan förstärker väl bara den känslan. Jag har ångest över en fotouppgift jag har till imorgon också. Det är nog framförallt därför jag har söndagsångest faktiskt. Det jag gjort hittills blir inte bra och jag måste ha det fixat till imorgon. Det är en uppgift jag inte kan göra just nu så den måste jag göra i morgon bitti eller förmiddag och det gör mig nervös. Tänk om jag inte hinner göra det och tänk om det inte blir bra? Vad händer då? Kommer jag dö? Nä, nu får jag tala förstånd till mig själv * talar förstånd till mig själv* Du kommer inte blir halshuggen om du misslyckas med en skoluppgift! Läraren kommer inte mörda dig! Om du bara gör så gott du kan så räcker det!

Hoppas att ingen tycker att jag verkar helt störd som måste säga sånt här till mig själv. Men lite störd är jag nog. Det värsta är att del av mig (visserligen en väldigt  irrationell del) tror att jag kommer bli halshuggen om jag misslyckas eller inte gör en uppgift som förväntas av mig. Då spelar det ingen roll om jag tänker logiskt för det är bara en känsla jag har som är jävligt svår att ta bort.

Jag skulle precis ner och tvätta i tvättstugan och så är det någon som snott min tid, så klart. Men det var inte det jag skulle klaga på. Personen som snodde min tid STINKER APSKIT TYP! Alltså, det var något helt obeskrivligt läskig stank. Som en gammal lodis typ, men blandat med något ännu äckligare. Bor det en hemlös/pysykiskt sjuk/alkoholiserad person i mitt hus? Eller är det bara någon som glömt att tvätta sig? Shit, alltså det var en så jävla stark stank. Helt omöjlig att beskriva. Nu har jag ingen lust att gå ner igen om en timme och se om det är ledigt. Jag vill inte träffa på den illaluktande personen. Men jag måste nog för jag har typ inga rena kläder.

Uppdatering: Det var en kvinna med den illaluktande tvätten! Hon såg lite sliten ut och med en ond blick på något sätt. Jag fattar fortfarande inte hur tvätten kunde lukta så illa. Om kvinnan i fråga stank vet jag inte för jag höll för andan när jag gick förbi henne. Jag vågade så klart inte säga nåt om att hon snott min tvättid...

Varför har jag inte lyssnat på de här tidigare? Det är ju precis min musiksmak. Ja ja, bättre sent än aldrig.

Min mamma har varit på besök idag för att hjälpa mig att städa och diska. Jag vet, jag är för gammal för att mamma ska göra sånt åt mig men efter att ha varit sjuk i en vecka och totalt låtit lägenheten bli ett bombnedslag så behövde jag hjälp. Mamma var den enda jag kunde tänka mig att fråga om hjälp och tack och lov var hon snäll nog att ställa upp. Mamma är snäll hon. Jag kan sakna att bo med henne. Åh, tänk hemlagad mat varje dag! Så himla härligt. Men å andra sidan är det jävligt skönt att ha sin egen lägenhet också och jag trivs verkligen där jag bor. Jag gillar den här delen av Göteborg. Västra delen av stan är sååå förra året liksom.

Jag är riktigt dunderförkyld och är hemma från skolan idag. Det är därför jag inte skrivit på ett tag. Herregud, jag har inte ens tittat på tv den senaste veckan. Väldigt olikt mig. Men jag har mått så dåligt och när jag varit hemma har jag inte orkat göra nånting. Inte ens surfa på internet. Jag hatar verkligen att behöva missa saker. Igår åkte jag till skolan men fick åka hem efter en timme. Med tanke på att det är rätt lång skolväg så var det dumt att jag inte stannade hemma från första början. Men jag hatar verkligen det som sagt och kan lätt göra dumdristigt överambitiösa saker. Ibland måste man dock erkänna att man är sjuk och måste stanna hemma och ta hand om sig. Vad som stör mig är att om jag bara hade tagit det lugnt från första början hade jag kanske varit frisk nu. Nu har jag t o m haft feber och skit, och det som bara skulle varit en liten förkylning.

Annars då. Jo, jag oroar mig för en del skoluppgifter som jag måste ta tag i och som ger mig ångest. Det är som när jag gick i gymnasiet igen. Herregud, varför lär jag mig aldrig att hantera sånt här på ett normalt sätt. Jag gör alltid allting för stort och får panik vid minsta lilla ansträngning. Men det är för att jag tror att kommer dö om jag "misslyckas", typ bli halshuggen eller nåt sånt. Egentligen vet jag ju att det inte är så men det är ändå så jag tänker.

Nu är arbetsveckan slut och det är nästan så att det känns lite tråkigt. Att gå i skolan är rätt kul faktiskt. Redigering blev också kul efter ett tag. Vi fick i uppdrag att redigera ett uppslag utifrån några artiklar och bilder som varit med i tidningen Darling för ca 8 år sedan. Jag älskade den tidningen och jag har kvar alla nummer hemma hos mamma. Alla mina klasskamrater uppfattade tidningen som en tjejtidning i stil med Vecko-Revyn men herregud, de kan nog inte ha mer fel. Det var ju typ världens bästa tidning! Tyvärr tror de inte på mig när jag försöker förklara hurdan tidningen var. I nästa vecka ska jag fan i mig ta med med några nummer och visa dem.

Vi lyssnade på Leila K när vi redigerade och fan vad bra hennes electric är. Värsta förfest låten. Hmm, jag älskar sånt här. 90 tals euro liksom men Leila K hade faktiskt ett eget uttryck också och riktigt bra låtar. Jävligt tragiskt livsöde bara. Hon är väl hemlös typ?


Det är Jessica Folcker som sjunger refrängen, hehe. Man hör det tydligt om man vet om det.

Jag är så trött! Shit, är det så här det ska vara?! Ta mig tillbaks till göra - ingenting - dagarna! Eller förresten inte, det här är mer stimulerande. Men jag är verkligen trött alltså. Orkar inte blogga men skriver lite ändå. Och tittar på tv. Härligt att höstsäsongen är igång igen. Jag såg precis första avsnittet av TSCC och det var bra. Nu ska jag se senaste avsnittet av Gossip girl. Är rätt trött på den serien faktiskt men ska nog inte sluta titta på det. Jag har ändå inget bättre för mig vid den här tiden så. Hehe, jag har verkligen bra argument jag... Gud, jag är så trött nu så jag vet knappt vad jag skriver.  Har hållit på och tvättat hela eftermiddagen. Är inte färdig än, att det ska ta sån tid? Borde diska och städa lägenheten men jag orkar inte.

Shit, jag orkar verkligen inte blogga längre. Funderar på att lägga ner bloggen helt faktiskt för jag har aldrig nåt att skriva om. Eller det har jag väl, det är dåligt med inspirationen bara.

Den här veckan har vi intensivvecka och min grupp sysslar med redigering hela veckan. Det är verkligen nåt jag måste lära mig och det är dessutom ett området som det är rätt lätt att hitta jobb i... Men jag var ingen naturbegåvning på det. Långt ifrån tyvärr. Jag var den enda som fick ställa dumma frågor hela tiden och det värsta var att jag inte alltid förstod svaren. Och detta ska jag hålla på med hela veckan. Oh, jeez.

Dessutom! Jag har blivit vald till elevrådet på Ljungskile folkhögskola!!! Mot min vilja så klart, åh jag som trodde jag var för gammal för sånt. Det är precis som att jag går på gymnasiet igen.  Usch, jag hatar att behöva ta extra ansvar.

Okej, nu ska jag väl vara tillbaka i bloggosfären igen. Det har varit ett händelserikt dygn. Lite väl händelserikt kanske. Eller först var allt rätt lugnt. Vi skulle ha klassfest hos en i klassen men tyvärr var vi bara 6 pers av 20 som dök upp. Folk var visst väldigt upptagna. Men det var trevligt ändå och vi drog in till stan senare på kvällen. Där skulle vi möta upp lite andra folk och gå till någon suspekt klubb på Esperantoplatsen. Jaha, det visade sig vara en svartklubb så klart och det var sjukt mycket folk där. För mycket folk och vi stod i kö i en evighet när vi till slut bestämde oss för att gå men då vi stod i trappuppgång och där sjukt mycket folk trängdes hade vi svårt att komma ut. Alltså, det var helt packat och för en stund blev jag nästan rädd att jag skulle bli klämnd ordentligt. I vilket fall som helst så hamnar vi istället på Röda rummet, världens mesta skitställe. Varför vi gick dit och inte till Pustervik 100 meter därifrån är egentligen ett mysterium, men nu blev det så..

Men nu kommer jag till den händelserika biten. Inte för att det berörde mig egentligen men ändå. Jag drog nämligen snart hem med två tjejer i min klass som skulle sova över hos mig. Men så imorse fick vi höra att efter vi skiljts åt så blev en kille i min klass misshandlad helt oprovocerat på nattvagnen hem. Det var två killar som suttit sig bredvid honom och stirrat  på honom för att sen ställa en massa hotfulla frågor, Sedan hade de börjat sparka på honom, både på ansiktet och på kroppen. Folk på spårvagnen gjorde ingenting och våra klasskamrater hade försökt dra undan killen som blev misshandlad från misshandlarna. Sedan vet jag inte riktigt hur det slutade och om misshandlarna stack eller om det var tvärtom. Min klasskamrat fick i alla fall tillbringa resten av natten på akuten för att sys. Usch, det är så jävla hemskt. Det var första gången han gick ut i Göteborg (han kommer från Örebro) och så händer det här. Fan, han kan inte må särskilt bra nu. Tydligen lät han rätt normal i morse men jag kan tänka mig att det här är sånt som kan behöva bearbetas en rätt lång tid framöver.

JGa har faktiskt aldrig varit med om något sådant här tidigare, att någon jag känt blivit överfallen och misshandlad bara så där. Och på spårvagnen dessutom, där finns det ju kameror. Tja, jag hoppas de åker fast och att min klasskamrat får värsta saftiga skadeståndet. Det är väl det minsta man kan begära.

Det kommer kanske inte bli så mycket blogginlägg de närmaste dagarna. Vi har ett grupprojekt att slutföra så fram till fredag kommer mina tankar kretsa kring det.

Är rätt stressad faktiskt och egentligen kanske jag inte har anledning att vara det. Men det är typiskt mig att alltid känna att varje uppgift är extremt stor och komplicerad fast det kanske inte alls är det. Jag stressar ofta upp mig i onödan.

Jag återkommer om hur det går men om jag inte skriver på några dagar så vet ni varför.

Egentligen orkar jag inte skriva ett blogginlägg nu, är alldeles för trött efter flera långa skoldagar. Fast till skillnad från i somras så har jag faktiskt rätt mycket att berätta nuförtiden, så jag skriver ändå. Första veckan har varit intensiv, skräckinjagande men kul på samma gång. Andra dagen gjorde vi en skoltidning kan man säga och det var rätt lugnt, inte alls lika stressigt som med radion. Efter det har vi haft en del teori och det är ju bra. Ljungskile folkhögskolas journalistlinje är ju annars en rätt praktisk utbildning och det var därför jag valde den, jag inbillar mig att det förbättrar möjligheten till att få jobb så småningom. Men som person är jag mer teoritiskt lagd än praktisk och känner väl lite att jag skulle önska att vi kunde gå lite mer långsamt fram när det gäller det tekniska. Istället så kastar de in oss i allting. Jag känner mig fortfarande helt handikappad vid Mac datorerna och det verkar inte som att vi kommer få någon direkt introduktion i det, vi får lista ut allt själva istället. Möjligtvis längre fram när vi ska lära oss redigering men där är vi inte än. 

Jag fixade praktikplats på Bohusläningen för flera veckor sen och det är jag glad för. Men alla andras stress för att hitta praktik påverkar mig också. Jag börjar oroa mig för hur det ska gå, är rädd att de ska bli besvikna över att jag inte har något körkort. En klasskompis hade ringt Steningsundstidningen (eller är det Steningsundsposten?) och fått till svar att det gick bra med praktik så länge hon hade körkort. Och det har hon, men  det har inte jag och på Bohusläningen frågade de mig inte om det. De bara sa ja till mig på en gång. Tänk om det kommer ligga mig i fatet att inte ha körkort när jag gör praktik? Att jag pga det inte får så mycket att göra? Jag ska ta körkort men det har inte blivit av än. Skulle egentligen satsat sommaren till det men BSG - maraton var roligare, tyvärr. Hjälp, det här ger mig verkligen ångest!

Angående praktikplats så fick jag idag ett NEJ från en annan (lokal)tidning som jag sökte för flera veckor sedan men aldrig fick svar från. Så här skrev kvinnan jag varit i kontakt med: Hej Maja! Förlåt att jag inte har hört av mig tidigare. Jag har totalt glömt bort att höra av mig - hittade i dag en utskrift av ditt mejl. Jag måste dock säga nej till praktik hos oss. Vi har redan praktikanter inne så det finns inget utrymme i höst. Lycka till på annat håll.

Det värsta är att jag kan inte låta bli att bli ledsen och besviken även om jag så klart redan räknat ut att de inte var intresserade. Egentligen var det väl "snällt" av henne att ändå höra av sig men vad ska jag med ett "Lycka till" med liksom? Det kommer knappast hjälpa mig. Jag vet att jag konkurrerar med studenter från journalisthögskolan när jag söker praktik och fattar att tidningarna kanske hellre tar in dem. Men det känns i alla fall, mest pga att jag har problem med att få nej. Jag är väldigt dålig på att ta det. Lika bra att vänja sig så snart som möjligt men jag måste väl ändå kunna klaga på att det är jobbigt, eller?  

Om någon orkade läsa det här tråkiga inlägget så är det väl bara att säga grattis. Jag måste bli bättre på att skriva, jag har en tendens att bli så jävla träig och tråkig när jag skriver. Tycker jag själv i alla fall. Om det inte vore för att tempot, stressen och tekniken på radio skrämmer mig, så skulle jag lätt satsa på radio  i tvåan när vi måste välja gren. Jag är mycket bättre på att prata än på att skriva. Å andra sidan är det väl mer en utmaning i att bli bättre på att skriva.

Nu är första riktiga skoldagen avklarad. Jag överlevde i alla fall, det är väl bra så. Nej, men en förkylning som dök upp igår gjorde inte direkt min nervositet mindre. Vi har två projektdagar mån och tis där journalisttvåorna fungerar som mentorer.Idag hade min grupp radio och vi skulle göra två nyhetssändningar, samt ett magasinsprogram. Jag skulle göra den första nyhetssändningen tillsammans med en kille, alltså typ i stil med Ekots nyheter som är varje timme på SR. Det gick väl trots allt okej i slutändan men det var vägen dit som var jobbig. Det var verkligen sjukt stressigt att få klart allt i tid och så hade vi en massa teknikstrul på det också. En sak som är jobbig är att jag måste vänja mig vid att använda Mac-datorer. Alltså, jag kände mig som en gammal tant som aldrig suttit vid en dator tidigare, så dålig var jag för att jag är så ovan vid Mac (jag är ovan vid stationära datorer öht, de går ju inte att skriva på!). 

Men själva nyhetssändingen var faktiskt riktigt kul! Tekniken är precis den samma som på Sveriges radio så det kändes som på riktigt trots att det bara var skolan som kunde lyssna till det. Ungefär som när David Silver gjorde radio i gamla bevvan, om någon minns det. Det var faktiskt flera som sa att jag hade en väldigt bra radioröst och det var ju kul att höra. Det kan nog bero på att jag sällan blir nervös för att tala inför folk och så, jag tycker mest sånt är kul. Om jag har bra och förberett material alltså, annars är det ju skitjobbigt. Men nu behövde jag ju bara läsa upp ett skrivet manus och det var ändå inte så farligt. Fast vår nyhetsändning skulle egentligen varit 20 sekunder längre än vad den blev, men det berodde inte bara på mig så det är väl sådant som händer.

Imorgon ska vi göra tidning istället. Jag är riktigt nervös men jag får väl ta en dag i taget antar jag.

Förkylningen är inte så farlig tror jag. Det verkar inte så, men jag ska dricka honungsvatten nu och ta alla mina mediciner (är man uppvuxen med en hypokondriker till far så har man en ordentlig medicinlåda hemma), det ska nog göra mig helt frisk, hoppas jag.

Min blogg brukar inte direkt vara en modeblogg men jag kan ju göra ett undantag, eller?

Jag är för trött för att skriva något vettigt så jag publicerar en bild på min fina VM-tröja istället. Jag har haft den i typ ett år men har inte använt den så mycket då jag inte gillade t-shirt modellen, men på senaste tiden har jag tyckt att modellen är rätt snygg ändå. Det kan ju vara bra att ha en VM-tröja som signalement  så att olika VM-fans kan notera varandra. Ingen på skolan verkade dock lägga märkte till motivet, de är kanske inga VM-fans. Nåja, de kan kanske vara trevliga människor ändå...

Jag tycker de flesta verkar vara rätt trevliga faktiskt men det finns fortfarande några som jag inte ens pratat med. Jag oroar mig för nästa vecka då vi ska ha värsta projektet och kastas in i verkligheten direkt. Inget daltande med oss inte. Det är väl iofs bra men ändå jobbigt.

Okej, då är jag alltså nyss hemkommen från första dagen på nya utbildningen. Det finns hur mycket som helst att säga om det, det är bara det att jag måste gå upp tidigt imorgon (7!! Jag upprepar: 7 på en lördag!), då vi även ska ha skola imorgon, så jag vet inte hur mycket jag orkar skriva. Det är bara lite information imorgon och vi kommer inte ha skola på lördagar i framtiden, om någon nu trodde det.

Så hur känns det då? Jag vet inte, det är lite blandande känslor och tankar. Men jag hoppas att det kommer bli bra, det känns bra att börja där och jag tror att utbildningen där är det jag behöver just nu. Det enda är mina rädslor för att inte räcka till och att misslyckas med olika uppgifter som vi får. Genom att ha pratat med en del andraårselever på skolan så vet jag att lärarna är rätt stränga och att man måste lära sig att ta konstruktiv kritik. Och jag som avskyr att ta kritik, jag klarar verkligen inte av det. Jag tar det alltid personligt och som ett tecken på att personen i fråga som ger kritiken uppenbarligen tycker att jag är en idiot. Jag är extremt känslig när det kommer till sånt. Men, vad fan! Jag får väl bli bättre på det.

En kul grej var att min grupp vann de olika tävlingar och lekar som andraårseleverna lät oss delta i. Och vi vann STORT! Yay! Jag är en riktig tävlingsmänniska så det gjorde helt klart min dag. Om jag får säga det själv så tror jag  faktiskt att min insats i tävlingen inte var helt obetydlig i sammanhanget. Det var bland annat en introtävling med vinjetter från tv-serier, inte så svårt med andra ord.

Väldigt många killar som ville bli sportjournalister. What´s up with that? När de diskuterade olika fotbollslag var det nästa så att jag hade på tungan att jag faktiskt är rätt insatt i konståkning. På nåt sätt känns det som att det var bra att jag inte öppnade munnen i den diskussionen...

Jag ska gå upp SJU imorgon! Shit, hur ska det gå? Bäst att ställa klockan med en gång.  Godnatt!

Tillägg: När jag tänker efter måste jag nog snarare gå upp vid sex-tiden...

Okej, nu ska jag strax åka. Min mage är i uppror och jag känner mig som ett nervvrak. Precis som det ska vara första dagen med andra ord.

Hjälp!

Nej, jag hinner inte skriva mer nu, får inte missa tåget. Kram på er, eller kram på mig själv förresten. Det känns som att jag behöver en kram just nu.

Så, nu är min hand lite bättre så jag ska nog kunna skriva ett inlägg. Jag klämde mig alltså tidigare idag när jag skulle slänga sopor. Det är lite svårt att förklara hur det gick till men det berodde alltså på själva locket till sopbehållaren där jag klämde tummen. Först kändes det inte som att det var så farligt men efter att ha skrivit en stund kände jag hur hela handen värkte något enormt. Borde nog inte skriva så mycket nu så att jag vilar handen.

Så vad ska jag skriva ominför morgondagen. Hmm, att jag är sjukt rädd och nervös? Tja, that pretty much sums it up. Jag är nervös.

Vi får hoppas på det bästa.

Jag hade tänkt att skriva ett långt inlägg nu men jag har SKITONT i högerhanden efter att precis ha skrivit ett långt inlägg på tv-land. Jag brukar så klart inte ha ont av att skriva men jag klämde tummen tidigare idag när jag skulle slänga sopor och det gör ont. Måste sluta skriva nu. Återkommer om det känns bättre i handen senare. Vill gärna skriva en del om min nervositet inför skolstarten imorgon.