Kosovo
Kosovoalbanernas ledare har förklarat Kosovo självständigt från Serbien. Det var ju väntat och även om jag har serbiskt ursprung bryr mig verkligen inte alls om det tillhör Serbien eller inte. Jag bryr mig föga om en symbolisk martyrdöd från 1389. Däremot bryr jag mig om att det ska fortsätta vara fred i området. Om jag hade varit regeringschef för ett annat land skulle jag vara väldigt tveksam till att erkänna Kosovo och jag tycker det är synd att det har gått åt det här hållet. Men nu är situationen som den är. Man tycker ju att en kompomiss där båda sidor blir nöjda hade varit det allra bästa. Svårt att få båda sidor nöjda dock...
Överhuvudtaget är nationalstaten ett inte särskilt gammalt påfund och ett språk - ett land är svårt att tillämpa på områden som är så multietniska som Balkan. Det har alltid varit ett område av ständig folkvandring och där olika religioner, språk och etniska grupper har samsats om spelrummen. Språken påverkade varandra så till en grad att lingvister brukar tala om ett Balkanspråkförbund med särskilda balkanska drag. Det är alltså språk som inte alls behöver vara nära släkt (om ens släkt) med varandra men som ändå utvecklat påfallande grammatiska (vad gäller morfologi, syntax och så klart ordförråden) likheter. Det kanske blev lite smalt det där men jag måste ju visa att jag faktiskt läst en hel del inom det här området. Språk på Balkan är nog mitt favoritområde, det är himla intressant.
Det är så jävla tragiskt att det skulle sluta som det gjorde, att Jugoslavien splittrades. Fan, vad det är trist. Det som var ett så fint land på många sätt (även om det så klart även fanns problem och brister). Jag har faktiskt en nyckelring med Jugoslaviens gamla kommunistiska flagga på. Okej, det är kanske fånigt (eller farligt?) att vara nostalgisk till ett politiskt styre som jag vet även förtryckte folk men jag kan liksom inte låta bli. Jag är faktiskt ägare till Titos kokbok också (alltså inte hans egen), en trevlig kokbok med ledarens favoritrecept från möten med olika kända ledare och människor! Jag har inte lagat något från den än (det är en del serbisk husmanskonst som jag ändå känner till sen tidigare) men det skulle vara kul att bjuda nåt från den och säga " att det där åt Tito och John F Kennedy på toppmötet där och där".
Överhuvudtaget är nationalstaten ett inte särskilt gammalt påfund och ett språk - ett land är svårt att tillämpa på områden som är så multietniska som Balkan. Det har alltid varit ett område av ständig folkvandring och där olika religioner, språk och etniska grupper har samsats om spelrummen. Språken påverkade varandra så till en grad att lingvister brukar tala om ett Balkanspråkförbund med särskilda balkanska drag. Det är alltså språk som inte alls behöver vara nära släkt (om ens släkt) med varandra men som ändå utvecklat påfallande grammatiska (vad gäller morfologi, syntax och så klart ordförråden) likheter. Det kanske blev lite smalt det där men jag måste ju visa att jag faktiskt läst en hel del inom det här området. Språk på Balkan är nog mitt favoritområde, det är himla intressant.
Det är så jävla tragiskt att det skulle sluta som det gjorde, att Jugoslavien splittrades. Fan, vad det är trist. Det som var ett så fint land på många sätt (även om det så klart även fanns problem och brister). Jag har faktiskt en nyckelring med Jugoslaviens gamla kommunistiska flagga på. Okej, det är kanske fånigt (eller farligt?) att vara nostalgisk till ett politiskt styre som jag vet även förtryckte folk men jag kan liksom inte låta bli. Jag är faktiskt ägare till Titos kokbok också (alltså inte hans egen), en trevlig kokbok med ledarens favoritrecept från möten med olika kända ledare och människor! Jag har inte lagat något från den än (det är en del serbisk husmanskonst som jag ändå känner till sen tidigare) men det skulle vara kul att bjuda nåt från den och säga " att det där åt Tito och John F Kennedy på toppmötet där och där".
Kommentarer
Trackback
