tvtillfrukost

Jag tror inte det här är första gången jag döpte ett inlägg för tralala om jag inte minns fel, men det är svårt att komma på rubriker faktiskt. Jag ville ha något glatt och trallvänligt då förra inlägget var så nedstämt. Jag känner mig lite mer uppåt nu, har kommit över den där grejen som gjorde att jag skämdes (nästan i alla fall) och har gått vidare i livet ( okej det där lät pompöst... men ni fattar vad jag menar).

Imorgon ska jag åka till min mormor över dagen med min moster som ska dit och hälsa på. Det känns konstigt för det är mycket möjligt att det blir sista gången som jag kommer träffa henne. Jag åker ju till Belgrad snart. Känns obeskrivligt konstigt faktiskt. Vad ska jag säga till henne liksom?, hon är ju döende. Min mamma har skrivit hennes memoarer de senaste veckorna. Det var faktiskt delvis på mitt initiativ som vi började intervjua henne. Det är cirka 20 sidor text och väldigt intressant läsning. Min mormor är 93 år och har upplevt en del stora samhällsförändringar. Hon minns första gången hon såg en radio liksom och här sitter jag och bloggar. Ja, vad ska man säga, att tiden går fort?

Det blir nog knappt något bloggande imorgon. Det skulle vara på morgonen i sådana fall. Nu ska jag lyssna på Rilo Kiley och sedan gå och lägga mig. Natti natti!