Franskastenciler
Det dumma med att inte ha någon ny tom lägenhet att flytta in i att man måste bereda plats i det gamla flickrummet för nya grejer. Det visade sig att jag hade kvar pappershögar från högstadiet (Oops...). Väldigt kul att gå igenom det, eh inte. Jag som lätt blir sentimental av gamla saker har svårt att ens slänga gamla scheman från gymnasiet. Det är intressant att läsa vad jag gjorde 2001/2002 liksom. Eller inte.
Man inser snabbt att det är mycket man faktiskt fått lära sig i skolan. Gamla franskastenciler där jag briljerar med mina kunskaper som snabbt fallit i glömska., visar inte minst det. För att inte tala om gamla musiknoter. Jag gick ju musiklinjen och spelade valthorn i en herrans massa år. Jag får gruvlig ångest bara jag tänker på alla musikaliska kunskaper som jag bara låtit försvinna. Men de finns väl kvar nånstans inom mig hoppas jag om jag någon vacker dag känner för att ta upp musiken igen.
Men det finns postiva saker med att tvingas gå igenom alla sina saker också. Ett flertal ensamma strumpor har funnit sina partners. Samma sak med örhängen som jag trodde var förlorade för allt framtid. Man får vara glad för det lilla även om det låter lite äckligt positivistiskt.
Man inser snabbt att det är mycket man faktiskt fått lära sig i skolan. Gamla franskastenciler där jag briljerar med mina kunskaper som snabbt fallit i glömska., visar inte minst det. För att inte tala om gamla musiknoter. Jag gick ju musiklinjen och spelade valthorn i en herrans massa år. Jag får gruvlig ångest bara jag tänker på alla musikaliska kunskaper som jag bara låtit försvinna. Men de finns väl kvar nånstans inom mig hoppas jag om jag någon vacker dag känner för att ta upp musiken igen.
Men det finns postiva saker med att tvingas gå igenom alla sina saker också. Ett flertal ensamma strumpor har funnit sina partners. Samma sak med örhängen som jag trodde var förlorade för allt framtid. Man får vara glad för det lilla även om det låter lite äckligt positivistiskt.
Kommentarer
Trackback
