Kastanjer, lakris och chips

Jag har bara ätit någon slags kastanjesylt tidigare och jag tyckte inte alls att det var gott. Idag när jag och pappa åt middag på en restaurang fick han mig att pröva nånting nytt till efterrätt. Jag antar att man får översätta det till  kastanjepuré, som man åt tillsammans med grädde. Tydligen lägger man kastanjerna i ugnen för att sen öppna dem och ta ut innanmätet. Det smakade inte så där vansinnigt mycket men kändes lite annorlunda och intressant på nåt sätt.

När det gäller mat så gillar jag det serbiska köket men det finns ändå saker med den svenska matkulturen som jag kommer sakna. Fisk inte minst, det finns väl här också men är man uppvuxen i Göteborg känns fisk från Donau (jag bor väldigt nära den floden så jag vet att den är ordentligt smutsig) inte så lockande. Sedan saknar jag svenskt godis och chips också. Här existerar typ inte lakris (som jag älskar), internationella tuggummi-märken och mentos finns i hur många smaker som helst - utom lakris. Det finns två sorters lakrisgodisar i det här landet men de existerar bara för att de anses vara bra för halsen (!). När det gäller chips har de bara små påsar och sourcream and onion finns inte att få tag på. Tidigare köpte jag Pringles chips som fanns i en välsorterad butik men nu verkar de ha tagit bort det också.

Det är nog bra att det inte finns lika bra möjligheter till lakris och chips som hemma, det är inte direkt nyttigt men om man någon gång vill unna sig det. Ja ja, jag överlever nog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0