tvtillfrukost

Jag har haft huvudvärk större delen av dagen så jag har inte orkat skriva nåt, och igår hann jag inte för jag hade lite olika ärenden. Frakking jävla åska-i-luften-väder, mitt huvud klarar inte av det! Jag känner alltid av lufttryck (eller var det nu är)och när det är kvavt.

Skolstarten närmar sig. Det känns som när jag skulle börja i 6:an (ny skola) eller i gymnasiet. Förväntansfull men nervös. De första veckorna i 6:an var jag överlycklig för att jag trivdes så bra i min nya skola och klass. Faktum var att den känslan höll i sig rätt länge. I gymnasiet tog det inte mycket mer än en vecka innan jag insåg att gymnasiet inte var så där fantastiskt som jag hade hoppats på.

Saker jag är rädd för:

• Att mina klasskamrater är dryga, otrevliga, själviska eller tråkiga. Men hellre tråkiga och snälla än spännade och elaka. Faktiskt, jag känner inte för att lära känna folk som inte är trevliga. Dryga människor kan vara roliga att iakta från håll men som vänner vill jag inte ha med sådana människor att göra.
• Att jag inte ska förstå allt tekniskt som vi behöver lära oss och att jag inte ska klara av utbildningen.

• Att jag ska bli utslängd. Inte för att jag kommer vara stökig eller nåt. Haha, jag är praktiskt talat en lärardröm som alltid har skött mig. Det har med den där rädslan av att jag inte ska klara av de uppgifter som jag får. Men det har hittills aldrig hänt så varför skulle det hända nu? Jag har alltid varit sån dock, som tror att jag kommer få underkänt när jag alltid får bästa betyg. Men jag lovar, det är inte bara snack, jag tror verkligen alltid på det värst tänkbara scenariot. Jag tror aldrig att jag ska klara av någonting. Shit, jag behöver verkligen bättra på mitt självförtroende.
• Att jag har haft en alldeles för lång period av att inte ha varit särskilt aktiv vilket kommer leda till att pressen av att behöva funka i ett nytt krävande sammanhand kommer bli för jobbig för mig, vilket kommer leda till att jag kommer bli jävligt stressad och må dåligt.

Saker jag ser fram emot:

• Att jag äntligen får ha något att göra om dagarna (har haft en alldeles för lång period av att inte göra nåt) och utbilda mig i det som jag vill jobba med i framtiden.
• Att utmanas och förhoppningsvis utvecklas mycket som människa (även om det låter klyschigt) och som blivande journalist.
• Att få lära känna nya människor och förhoppningsvis få nya vänner.
• Att få lära mig nya saker och ha roligt medan jag gör det. Att det ska bli kul, helt enkelt!
• Att få vara kreativ igen och känna att jag faktiskt kan göra nåt med mitt liv.

Jag har haft en rätt dålig dag. Har i flera dar tänkt börja måla om mina köksstolar och började med det idag. Men väldigt snabbt inpå medan jag höll på att måla kände jag en massa ångest bubbla upp. Alltså, rent fysiskt med illamående, darrningar, panikkänslor, svårt att andas, yrsel osv. Jag får sånt ibland men den här ångestattacken var riktigt jobbig  och att behöva andas in den starka färglukten hjälpte inte direkt. Det här var flera timmar sedan och jag har försökt lugna ner mig  sen dess men jag mår fortfarande inte riktigt bra. Jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt, jag är ju rätt nervös och stressad inför skolstarten på fredag. Är bara så jävla less på att må dåligt. Jag har slutat ta antidepresseiva och det är inget jag har lust att ta igen. Jag orkar inte må dåligt mer, helt enkelt.

Kanal5 måste ha Sveriges sämsta hallåor. Killen som presenterade Greek kunde inte sluta tjata om att dagens avsnitt handlar om golvhockey när det är innebandy det gäller. Ärligt talat, är det ingen som kan prata svenska längre utan ska alla bara direktöversätta allt från engelskan? Störande, är vad det är.

Jag är precis hemkommen från ett 1-årskalas på landet. Det var kul och det har varit fint väder också så att vi kunde sitta ute. Badade faktiskt i en sjö på hemvägen, det var kallt men skönt. Vad kan man säga, den lilla ettåringen är så klart gudomligt söt och charmig och han var riktigt social också och inte alls så där mammig som en del bebisar är. Jag tog typ femtio bilder på honom. Skulle gärna publicera dem men är inte så säker på att föräldrarna skulle gå med på det så jag tror jag låter bli.

Jag lyssnar på Jenny Lewis soloprojekt med the Watson twins, Rabbit fur coat just nu. Jag köpte den faktiskt som vanlig skiva. Jag vill ändå ha en komplett Jenny Lewis samling, är dock besviken på att det inte är något texthäfte i konvolutet. Hur dumt är inte det? Jag hatar att det finns så många artister som bara lägger in några bilder på sig själva eller någon abskyr konst typ.  Fattar de inte att folk vill kunna läsa texterna medan de lyssnar på musiken? Och så blir de arga för att folk väljer att ladda ner olagligt. Tja, vad ska man säga. Musiken är i vilket fall som helst jävligt bra och JW ska tydligen komma med nytt material snart. Härligt!

Jag är inte någon särskilt sportintresserad person men jag gillar stora evenemang och när det händer nåt. Det händer ju trots allt bara vart fjärde år. Som den konståkningsgalna person jag är föredrar jag så klart vinter- OS men gymnastik får duga som substitut. Jag såg damernas final i redskapsgymnastik (mångkamp typ) i morse och det var riktigt spännande. En ryskfödd amerikanska vann. En annan kul grej med OS är ju tv-bevakningen. Jag har sett flera avsnitt av Olssons studio i SVT med Rikard Olsson faktiskt. Ganska underhållande, speciellt när Kattis Ahlström och Annika Lantz diskuterade OS-deltagares sexliv. Kattis var lite moraliserande och var chockad över att det går så vilt till i OS-byn, haha. Jag tycker det är bra att SVT har ett program som inte görs av sportjournalister för de är ärligt inte så underhållande. Jag brukar visserligen störa mig mycket på Peter Jihdes arrogans men samtididigt märks det att SVT inte har en lika stark programledare i Andres Pops. Nervöst och stelt är orden jag skulle vilja beskriva hans programlederi. Även om han verkar vara mycket snällare och mer sympatisk jämfört med Jihde.

Måste erkänna att jag helt missat att Rikard Olsson köpts tillbaka till SVT. Jag antar att någon annan tagit över Bingolotto då. Men vem bryr sig, inte jag i alla fall? Eller kanske tillräckligt mycket för att skriva om det här. Ja ja.

Jag lyssnar på Mariah Careys senaste skiva just nu. Den är faktiskt himla bra! Det är lite pinsamt att erkänna det men jag gillar den där divan. Hon är väldigt irriterande som person och musiken är ibland rätt banal och hon är väldigt överskattad som sångerska. Men, jag gillar henne ändå! Senaste skivan är nog det bästa hon gjort. Välproducerad kommersiell R&B som man kan dansa till och låtsas att man är med i SYTYCD (Oops, sa jag det högt?) eller i en musikvideo.

Jag är väldigt darrig idag så det är rätt jobbigt för mig att skriva då fingrarna inte vill sluta darra. Jag vet inte vad det beror på men jag hatar när det händer. Jag känner mig inte direkt nervös så jag vet inte vad det beror på.
Det här är inte den bästa låten på skivan direkt men bättre än jobbiga Touch my body är den.

Det här var ännu en dag då jag har extremt svårt för att vakna. Jag brukar sätta på tv:n från sängen för att inte somna om men problemet är att man oftast fastnar vid nåt program. Nu är det ju OS-tider och jag såg hela cyklingen där Gustav Larsson tog silvermedalj! Kul, men jag kan inte låta bli att bli misstänksam när någon som knappt varit med i toppen tidigare helt plötsligt är bäst. När det gäller doping och sånt menar jag. Varför skulle vi svenskar vara mer ärliga än alla andra? Nåväl, det var kul med en svensk medalj till trots att jag inte är så särskilt svenskpatriotisk av mig.

Ikväll ska jag träffa en gammal kompis från förr. Vi spelade valthorn ihop i olika sammanghang i en väldig massa år, men har knappt haft någon kontakt sen gymnasiet. För någon vecka sen så satt vi bredvid varandra på spårvagnen. Det var rätt lustigt faktiskt för det tog typ 10 minuter innan vi såg att det var vi två som satt där. Och då var det strax dags för mig att gå av så vi hann inte prata så mycket. Ny chans ikväll alltså. Det ska bli trevligt och det är alltid spännade att höra vad hon och alla andra som jag inte har kontakt med längre, håller på med. Jag tillhör ju några av de få som inte hoppat på Facebook tåget än. Jag kommer nog inte göra det heller för det finns gott om människor från mitt förflutna som jag inte alls vill ha kontakt med.

Ack, allt detta regnande! Ska det aldrig sluta? Det går ju knappt att gå ut. Visserligen så tyckte jag det var skönt när det blev omslag från den stekheta värmen. Men nu har regnandet varat så länge att jag vill ha omväxling från det också.

Jag har haft en riktig hemmadag idag. Jag har haft tvättid och städat lägenheten och gjort sådana där tråkiga saker. Och så har jag pausat med Greek däremellan. Tv-maraton gör mig alltid lite seg i skallen vilket får mig att vilja gå ut i friska luften. Men det ösregnar ute så det får nog bli en annan dag istället. Dessutom har jag tänkt på att jag verkligen skulle behöva börja träna. Jag har haft gym-kort tidigare men nyttjade det inte särskilt mycket. Nu i höst när jag ska börja läsa det jag också vill jobba med i framtiden kommer jag behöva mycket energi. Och man får ju energi av att röra på sig. Så det blir nog till att förnya det där medlemskapet. Synd bara att det är så dyrt. Tja, jag fyller ju år ganska snart. Jag kan önska mig pengar till ett årskort. Så får det bli. Det är bra att fylla år i början av en skoltermin för då kan man önska sig en massa saker som man behöver vid den tiden. Däremot vet jag inte om jag tycker det känns så kul att fylla 23. Det känns som väldigt mycket. Okej, jag vet att det är fånigt att ha åldersnoja vid 23 års ålder. Det är bara det att det är läskigt att tiden går så fort nuförtiden. För några år sen segade sig tiden fram. Nu känns det som att jag har födelsedag jämt. Dessutom får jag åldersnoja av att tänka på vad jag gör av mitt liv. Allt går så fort och vi kanske bara lever en gång och vad ägnar jag mitt liv åt? Jo, verklighetsflykt för det mesta. Men verkligheten är oftast så jäkla tråkig och då är det härligt att kunna fly in i en fantasivärld. Jag hoppas verkligen att utbildningen ska få mig att vakna till lite. Jag har inte haft någon ordentlig utmaning på riktigt länge och det har gjort mig slapp och dum. Men det ska bli ändring på det nu snart. Eller nåt.

Jo just det. Det ordnade sig med praktikplats i höst. Det var helt onödigt av mig att oroa mig. Som vanligt. Eh, *harklar mig* Well, well.

Det blev utgång igår kväll också och ännu ett tillfälle att se en massa festivalmänniskor drälla omkring på Järntorget vid två-tiden. Allt var trevligt, det var en rätt lugn gå-ut-och-ta-en-öl-kväll med lite gamla vänner. Men på nattvagnen hem var det mindre trevligt. En ca 40-årig illaluktande indier (han pratade engelska) satt bredvid mig och just det behöver väl inte ha varit något problem om det inte var för att han envisades prata med mig. Det var som en kakafoni av diverse frågor om mig. Om var jag bodde, vad jag gjorde, om jag bodde hemma, hur många syskon jag hade, om jag hade pojkvän (och det var här jag verkligen ville sluta prata med honom). Tills slut frågade han mig om jag jag ville följa med honom på en kaffe... Nej, svarade jag snabbt och började verkligen ångra att jag inte visade ännu tydligare hur han absolut inte hade någon chans på mig. Men jag tyckte samtidigt att det är lite svensk och tråkigt att man inte ska kunna småprata med främlingar på spårvagnen. Just därför svarade jag på hans frågor samtidigt som det kändes lite obehagligt då han var så jäkla frågvis och ville ha en massa detaljer (som jag så klart inte svarade på). När jag gick av spårvagnen så blev jag skitnojig över att han kanske följde efter mig. Jag brukar aldrig känna mig rädd när jag går hem ensam på kvällen men igår var jag skitskraj och sprang hem sista biten. För att väl hemma ha svårt för att lugna ner mig. Jag kunde inte sluta tänka att han kanske följde efter mig ändå och stod utanför huset och lurpassade. Men det gjorde han nog inte, det fick mig dock inse att nästa gång något liknande händer ska jag vara övertydlig med hur ointresserad jag är så att killen i fråga fattar vinken.

Jag var faktiskt på Liseberg igår, men bara en ganska kort stund på kvällen. En kompis jobbar där så hon fixade in mig gratis och jag fick åka några attraktioner. Det var riktigt kul faktiskt, det var så himla länge sen jag åkte någon karusell där. Vi åkte bergodalbanan (klassikern), slänggungan och en ny attraktion som hette Uppsvinget. Det lustiga är att en annan kompis pratade om den attraktionen för några dar sen och beskrev den som dödsångestframkallande. Men jag tyckte bara att det var härligt att åka den (och då har jag ändå höjdskräck), vi åkte den faktiskt två gånger i rad.

Sedan gick vi ut och drack öl. Jag drack en öl och ändå känner jag av en liten släng av baksmälla. Shit, vad är det för fel på mig? Jag tål visst inte alkohol nuförtiden. Det var väldigt mycket Way out west folk kring Järntorget sent igår kväll. Det märktes att de flesta inte var från stan. Jag blir lite avundsjuk får jag väl erkänna men samtidigt känner jag inte så mycket för att gå på konserter hela dagen. Mitt musikintresse är inte vad det en gång var.

Visst är det jobbigt när man inte har någon lämplig mat att äta och man måste gå ut och handla? Och mat är så dyrt dessutom. Fan vad allt kostar. Ingenting är gratis.

Jag borde kanske förtydligat förra inlägget med att det är journalistik jag ska läsa i höst. Det var nog lite otydligt skrivet. I vilket fall som helst så oroar jag mig fortfarande för att söka praktikplats (och allt annat också). Det är helt enkelt sådan jag är som person. Jag måste lära mig att hantera det bättre för annars kommer allt i livet vara en plåga. Jag vill ju inte sitta hemma och dega hela dagarna, faktum är att jag är redigt trött på det. Jag behöver en utmaning, även om det inte känns så just nu när jag är nervös och rädd för att misslyckas. Imorgon ska jag ringa lite olika redaktioner i området och hoppas på att jag får prata med någon trevlig person, som inte avfärdar mig med en gång. Det kommer kännas fruktansvärt hemskt innan jag ringer, men jag måste göra det och jag måste lära mig att inte ta allt så stort och allvarligt som jag alltid tar allting.  Frak it, det ordnar sig.... nog, hoppas jag.

 

Jag har precis fått ett informationsbrev från Ljungskiles folkshögskola där jag ju ska börja läsa om bara två veckor. Och de skriver att det alltid är hård konkurrens om praktikplatserna så det är bäst att börja söka redan nu. Söka redan nu!? Men ska vi inte få någon hjälp och vägledning i hur vi ska söka? Ska jag bara fixa det själv? Hjälp, tänk om ingen tidning vill ha mig som praktikant! Jag har lite panik just nu, ska sjävklart börja söka men jag är livrädd för att jag ska misslyckas så att skolan inte vill ha kvar mig som elev. Jag hatar att söka jobb och liknande. Det finns nog inget värre. Jag inser ju att det är nåt jag bara lära mig att bemästra, men ändå. Jag trodde på nåt sätt att vi skulle få lite tips och råd om det. Inte att vi bara skulle kastas rakt ut i verkligheten. Jag vill inte ut i verkligheten, redan nu.

Frak. jag börjar verkligen bli nervös för skolstarten nu. Jag som hade tänkt att jag skulle ägna sommaren till att förbereda mig mentalt och intellektuellt för utbildningen. Och vad har jag gjort, jo bara slappat. Jag har inte ens läst ut Chockdoktrinen av Naomi Klein (visserligen bara ett kapitel kvar) och jag har inte läst mycket annat heller. Bara lite skönlitteratur men inte den utmanande sorten. Åh, hur ska det här gå!? Jag är så jävla rädd för att jag ska misslyckas. Fan, fan fan (känner att jag måste svära lite ihopp om att det ska kännas bättre då), fan, fan fan, jävla skit. FAN!

Jag var på födelsedagskalas igår och det blev rätt sent och idag sov jag till efter kl 12. Det var länge sen jag sov ut så länge, egentligen gillar jag inte riktigt det för det känns som att större delen av dagen redan har slösats bort. Och gårdagens disk står i köket och väntar på mig. Diskar jag inte det nu kommer jag inte ha tillräckligt med kastruller för att kunna laga mat. Oh, Jeez, sånt här får mig  verkligen att sakna de bortskämda dagarna hemma hos mamma.

En annan dum sak när man sover länge är att det blir svårt att vakna. Jag har varit uppe i två timmar redan men jag känner ändå bara för att gå och lägga mig och sova. *Gäspar högljutt*

Nej, jag får väl gå och försöka ta itu med den där disken nu i alla fall.

Om det är någon som undrat var jag hållit hus de senaste två dagarna så har jag varit hemma i min lägenhet och tapetserat och det var minst sagt rätt pilligt och jobbigt. Men nu är det klart, äntligen! Efter tre veckor så är även köket ett rum man kan tillbringa dit i, istället för ett rum att bara dumpa diverse verktyg och grejer i. Jag är riktigt nöjd med vår insats, tapeten är mönstrad och det är bara om man går in för detaljer som man kan upptäcka skavankaner. Men det hoppas jag inte  att besökare ska göra, i så fall är de inte välkomna hem till mig.

Två dagar är nog nästan rekord för mig i att vara utan dator och internet trots att jag faktiskt haft tillgång till det. Jag har helt enkelt varit för trött för att sätta på datorn, vilket lett till att jag tittat en del på vanlig tv för ovanlighetens skull. Nu under eftermiddagen visade kanal 5 Gossip girl följt av de två första avsnitten av Greek. Tack kanal5, nu vet jag vad jag ska ägna kommande tv-veckan åt. Och så har jag ätit en massa vattenmelon, vilket jag älskar och den här var riktigt saftig. Precis som om man köpt den i Serbien. Tyvärr har jag fått lite magvärk, hoppas inte det beror på melonen. Jag har typ en halv vattenmelon kvar att äta upp de närmaste dagarna.

Nä, nu måste jag kolla vad som hänt i internetvärlden sen jag var borta.

Jag har haft en bakfylledag idag. Lite pinsamt eftersom jag inte drack mer än två glas vin igårkväll... Hmm, jag är visst rätt lättpåverkad. Annars var det trevligt att sitta på ett uteställe på Linnégatan en varm sommarkväll. Fast innan dess var det värsta händelsen på Järntorget som jag blev vittne till. Vi satt några stycken och pratade på en bänk utanför Burger King när inte mindre än fyra polisbilar dök upp! Det är tydligen nåt som händer inne på Burger King (jag känner att jag måste skriva i presens nu). Alla runtomkring oss blir lika nyfikna och folk kikar in genom fönstret (Väldigt skamlöst jag vet, men min kompis var faktiskt en av dem. Men wtf, det är rätt mänskligt att vara nyfiken även om det är hemskt att man intresserar sig så när nåt tragiskt händer). Efter en stund kommer en polisman ut och häller vattnet över ansiktet. Först tänkte vi att någon kanske spottat på honom men efter att han aldrig vill sluta hälla vatten över ögonen inser vi att det nog snarare är frågan om tårgas. När min kompis tittade in genom fönstret såg hon två nakna ben ligga på marken (alltså hon såg bara benen skymta fram bakom några stolar). Vi blev rädda att någon var medvetslös eller död. Men så verkar inte vara fallet, efter en stund dras en ung tjej ut av flera polismän. Hon spottar mot en polis och sparkar men annars verkar hon vara ganska lealös. Jävligt obehagligt att se på, hon var förmodligen drogpåverkad. Efter en stund dras en kille ut på liknande sätt. Usch, det var verkligen läskligt samtidigt så var det på nåt sätt lite spännade också. Och det får en verkligen att tänka över hur äckligt det är att man vill stirra på personer som är med om något jävligt tragiskt på det här sättet. Det är rätt intressant. Vad är det som gör att människan vill titta på människor som egentligen borde få lämnas helt ifred. Typ som när man tittar på sjukt överviktiga människor i någon freak dokumentär på tv. Varför är det så fascinerande?

Tv4 kom och filmade men de hade inga journalister med sig. Jag har försökt hitta någon tidning som bevakat det som hände, för jag vill gärna veta vad det faktiskt var frågan om. Men hittills har jag inte kunnat hitta någonting.

För några sekunder sedan raderade jag ett långt inlägg som handlade om huruvida jag är en smart person eller inte. Men jag tyckte inte att jag hade något smart resonemang så jag tog bort det! Det är faktiskt en ganska fånig diskussion till att börja med. Jag är ju den jag är och jag ska inte behöva jämföra mig med andra hela tiden. Dessutom finns det olika förklaringar till varför jag tänker (eller inte tänker) som jag gör i olika sammanghang. Problemet är att andra personer i dessa sammanghang inte alltid vet om detta. Men vad fan, jag borde verkligen sluta tänka på vad andra tänker om mig hela tiden. Förmodligen tänker de mest på sig själva ändå. Det är väl mitt dåliga sjävförtroende som spökar. Skolstarten närmar sig och jag blir alltmer osäker på om jag kommer klara av det eller inte. Så därför tänker jag mycket på sånt just nu. Och slösar en massa energi på negativa tankar. Ja, ja, ja. 

Något jag tycker är negativt med internet är att ogenomtänka kommentarer och liknande finns kvar  där för all evighet. Eller ja, om man inte raderar det förstås. I verkliga livet kan man ju alltid hoppas på att folk glömmer vad man sagt. Ofta tror jag att de gör det också. Jag glömmer sällan korkade saker jag sagt eller gjort. Minnen brukar komma tillbaka till mig i vågor. "Ånej, jag kan inte fatta att jag sa det till den personen. Han/Hon måste ju tänka att jag är en fullkomlig idiot!" kan jag vakna mitt i natten och tänka. Jo, jag vet att det förmodligen inte är något unikt med det och att de flesta andra också tänker så här ibland. Men jag tänker verkligen på sånt här jämt. Gör alla andra det också? Nu vet jag precis vad min mamma skulle sagt om vi haft en diskussion om det här. Hon skulle sagt " Men tänker du så mycket på vad andra sagt eller gjort  när de gjort något dumt eller korkat?". Svaret är, inte lika mycket som när det gäller mig själv. Men ja, jag iaktar vad andra gör, tycker och tänker väldigt mycket. Och värderar sedan vad jag tycker om det. Jag önskar att jag kunde vara mer öppen som person och mindre dömmande, både när det gäller mig själv och andra. Men det är inte så jävla lätt.

Jag köpte en extern hårddisk idag. Så jävla skönt att äntligen kunna lägga över bilder på något säkert ställe så att jag inte behöver oroa mig om datorn kraschar. Inte för att jag vill räkna med att datorn ska krascha men tyvärr så håller de ju inte i all oändlighet. Skönt att kunna flytta lite tv-serier också som bara tar plats på datorn.

Måste säga att jag är riktigt brunbränd nu efter dessa dagar av sol. *Nöjd* Det är lite fånigt för jag är verkligen inte fåfäng i övrigt men när det kommer till solbrännan blir jag alltid besatt av att få perfekt färg. Det värsta är ju att det inte håller sig kvar så särskilt länge. Så det gäller att uppskatta det när man väl har det.

Även om det är skönt att det inte är så mycket tv nu över sommaren (Jag har bara sett BSG, SYTYCD och Carnivále), är det lite dumt att allt klumpas i hop under resten av året. Hur ska jag kunna ha tid att se på allt jag vill se i höst när jag börjar läsa på journalistlinjen? Serier jag ska följa är: Dexter, Supernatural, Pushing daisies, Chuck, Sarah Connor cronicles, True blood, Fringe, Gossip girl, 90210 (kommer nog inte kunna låta bli är jag rädd) m fl för jag vet att det är fler som jag inte kommer på just nu. Ja, det blir nog till att prioritera i höst, de serier jag främst ser fram emot är: SCC, True blood och Supernatural. För att inte tala om hur det blir till våren,då läggs ju Battlestar Galactica och Dollhouse till på listan. Och det är nog de två serier som jag är allra mest förväntansfull inför.

På tal om skolstarten i höst. Den 22 augusti närmar sig med stormsteg. Hjälp! Tänk om jag inte håller måttet och inte klarar av att utföra allt som krävs av mig? Tänk om jag blir utslängd! Jag vill det här så jävla mycket, men mitt självförtroende är inte det allra bästa. Jag vill så gärna att det ska bli bra, men tänk om det inte blir det? Tänk om jag inte trivs bra alls.

Det är för varmt för att jag ska kunna orka blogga nuförtiden.

Vad jag gör just nu: Äter glass och lyssnar på Pang prego i p3.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera på sistone. Beror på att jag haft så mycket att göra, samt att värmen lite tar musten ur en. Igår var jag på Vrångö så då gjorde jag det bästa man kan göra sådana här heta sommardagar, men idag var jag tvungen att jobba med lägenheten. Några händiga släktningar är på besök i stan över helgen så de har hjälpt mig att sätta upp diverse hyllor och liknande. Dessutom har jag fått en mycket större och bättre tv! Jag har nämligen fått ärva min mormors gamla och idag fick jag äntligen in den i min lägenhet. Weii! Här ska det tittas på Battlestar Galactica (som nu är slut till min stora sorg, i alla fall i ett halvår till då de sista 10 avsnitten kommer), jag har inte slutat vara besatt av den tv-serien om ni trodde det. Nu när jag är ikapp USA-sändningarna har jag kunnat titta på obegränsat antal intervjuer på internet. Och det är som en drog och jag är så patetisk att jag på nåt sätt tror att skådespelerna är sina karaktärer. Och när jag sen märker att de är något helt annat blir jag besviken. Som sagt, patetiskt.

Jävlar vad jobbigt det är att jobba i en varm lägenhet sådana här dagar. Jag bara satt och drömde om att få bada och svalka mig hela dagen. Först på kvällen hade jag tid att åka och bada och då tog jag ett dopp i Bergsjön. Helt klart det bästa på hela dagen.

Här kommer lite bilder från skärgården igår.





Det enda negativa med vistelsen på Vrångö igår var att jag brände mig på en brännmanet när jag badade. Fan, vad det inte ville sluta svida. Jag tror att jag "bara" brände mig på en tråd för jag såg inte att jag simmade på någon, men det var å andra sidan gott om maneter i vattnet att det var svårt att undvika dem.

Jag har varit på IKEA ikväll. Det var kul och jag köpte en hel del. Men nu är jag trött och orkar inte skriva mer. Godnatt!

Jag fick precis ett sms från pappa där det stod " Jag mår bra, det är min födelsedag idag och jag väntar på att du ska gratulera mig" Holy frak, jag har glömt hans födelsedag! Jag hade redan skrivit ett sms men det gällde något helt annat så jag kunde ju inte skriva "Åh, jag skulle precis höra av mig och gratta dig". ...Ja ja, det är sådant som händer. Men han fick mig faktiskt att skämmas. Det var rätt dåligt av mig. Så grattis pappa fastän jag vet att du inte läser det här. Jag hoppas att du får en bra födelsedag.

Jag har fortfarande mycket att fixa med lägenheten. Det verkar som att det kommer bli mer jobb med att tapetsera i köket än vad vi först tänkte. Den gamla tapeten sitter jäkligt löst och är typ på väg att lossna från väggen. Det innebär att vi nog måste ta bort allt innan vi tapetserar om på nytt. Frak, vad jobbigt. Vi ska dock konsultera min gamle granne som är fd målare och tapetserare. Jag hoppas att han kan hjälpa mig.